Innan Maria Blom fick börja inspelningen av sin debutfilm Masjävlar, var hon tvungen att göra en övningsfilm. Så är reglerna hos filmbolaget Memfis, både Lukas Moodysson och Fares Fares har fått gå igenom denna procedur. Marias film fick titeln Fishy Fisksätra, och avsikten var egentligen inte att den alls skulle visas. Det var ett sätt att prova panoreringar och kameraåkningar, berättar hon. Men filmen, som faktiskt håller långfilmlängd med sina 75 minuter, blev så pass bra att den kanske kommer på teve. Dock finns en del problem med rättigheterna till musiken som används, det är därför den ligger på vänt just nu.

Masjävlar däremot är en riktig filmproduktion som kostade 18 miljoner kronor att spela in. Arbetet, inklusive för- och efterproduktion, har tagit flera år. Manuset har sitt ursprung i en pjäs för Dalateatern med samma titel. Filmbolaget kontaktade Maria Blom och ville att hon skulle göra film av den.

– Lars Jönsson, filmens producent, har pushat mig otroligt. Han har tittat på alla dagstagningar och haft synpunkter och sagt till om vi behövt komplettera med något. Det har fått ta sin tid, han skulle aldrig släppa ut något som inte är bra.

Till slut, efter många långa dagar vid klippbordet, var Maria så trött på materialet att hon knappt orkade se det längre. Men när en provpublik fick titta, blev det en nytändning för henne. Att se olika publikers reaktion på filmens beståndsdelar har varit intressant för henne.

– När publiken i Trollhättan såg en scen där en av skådespelarna kommer in med en dunk med hembränt gick det lite av sus genom publiken. I Stockholm, på filmfestivalen, blev det ingen speciell reaktion där, utan den kom sedan när man började hälla upp av det hembrända i "riktiga" spritflaskor, säger Maria Blom.

Det är inte så vanligt med svenska filmer som utspelar sig i ett vinterlandskap, som Masjävlar gör. Det beror på att dagarna är korta på vintern och man hinner inte med så många tagningar innan solen går ner.

– Det blir väldigt stressigt för filmteamet. Även snön innebär en press, eftersom det aldrig finns så mycket som man vill, säger Ann Petrén, som spelar Gunilla i filmen.

Men hon har mest positiva minnen från inspelningen.

– Det fanns hela tiden en glädje i arbetet, och Maria var väldigt säker i sin roll, trots att det var första gången hon regisserade film, avslutar Ann Petrén.

Bilder från denna artikel

•