I Stockholm har man de senaste veckorna kunnat se affischer för denna svenska film lite varstans. Det rör sig om en komedi från en debuterande långfilmsregissör och sådant är alltid intressant. Faktumet att regissören dessutom är kvinna och att manuset är skrivet av två kvinnor gjorde mig intresserad. Jag hoppades på att få se något lite annorlunda än det man är van vid. Tyvärr blev jag besviken.

Filmen är inspelad i Luleå med omnejd och ändå om det inte är uttalat var handlingen utspelas så är det lite småstadskänsla i den. Huvudpersonerna är tre tjejer runt 20 som är bästa vänner och har känt varandra sedan de var små. Två av dem lever i relativt stabila förhållanden medan den tredje kör 100 procent singelliv med vilt festande och one-night-stands. Handlingen kretsar mycket kring dilemmat att singeltjejen i början av filmen har sex med en av de andras pojkvänner.

Jag ville verkligen gilla den här filmen, men blev som sagt besviken. Karaktärerna känns platta och storyn är förutsägbar. Just de ytligt skrivna karaktärerna tillsammans med något vacklade skådespeleri (kanske brist på vana hos regissören?) gör att man aldrig riktigt bryr sig om någon av dem. De tre tjejerna känns också ganska lika varandra trots intentionerna att göra dem till olika typer. De är alla småstadsmänniskor som verkar hoppas på att hitta en kille och gifta sig. Ingen nämner något om att flytta till en större stad, plugga utomlands eller liknande.

Det är konstigt att en film av en kvinnlig regissör som handlar om unga kvinnor känns så förutsägbar och tråkig. Man skulle nästan kunna tro att ett gäng grabbar ligger bakom "6 Points" - kvinnorna i filmen gör inte mycket annat än dricker drinkar, fixar till sig på tjejtoan, bantar, pratar om killar etcetera. Även männen i filmen är stereotyper; antingen kvinnomisshandlande skitstövlar eller supergulliga och halvnördiga. "6 Points" skulle nog snarare få 2 poäng av 6 och det blir tummen ned.