Nästan alltid i svart, med ett elakt leende på läpparna och en ondskefull glimt i ögat. Det är så vi är vana att se Christopher Walken, mästare på att skildra mörkrets furstar.

I Quentin Tarantinos "Pulp Fiction" spelar Christopher Walken kapten Koons. Han är bara med i kanske tre minuter, i en scen, av den över två timmar långa filmen. ändå har en av de mest avgörande rollerna i filmen. Utan armbandsuret som Koons överlämnar till unge Butch Coolidge hade historien senare i filmen tagit en helt annan vändning.

Walkens blick kan vid en första anblick kännas död. Men det är en säregen livlöshet han utstrålar. Få skådespelare känns så närvarande och levande. Om det är någon som kan döda med sin blick är det Christopher Walken.

I en scen av "The King of New York" försöker tre unga svarta killar råna Walken i en tunnelbanevagn. Det räcker i princip att de ser hans tomma blick för att skräckslagna fly från platsen, utan förrättat verk. Att Walken har en pistol i byxlinningen är sekundärt i sammanhanget.

Med mer en tre decennier i branschen och roller i runt 70 filmer är Christopher Walken en av Hollywoods legender. Men en outsider, som alltid skildrar de svarta, okända dimensionerna.

Det går en tydlig gräns vid Michael Ciminos suggestiva och kontroversiella Vietnamskildring "The Deer Hunter" från 1978. Före och efter. De ljusa och de mörka rollerna.

I "The Anderson Tapes" (1971) spelar Walken en ung brottsling, just frigiven ur fängelset tillsammans med (huvudpersonen) Sean Connery. Tillsammans planerar de en stor kupp som slutar i blodbad.

"Deer Hunter" tar Christopher Walken en gång för alla ut på riktigt mörka vatten. Ung och levnadsglad lämnar han den trygga landsortshålan med jaktturerna, puben och vännerna för att strida för Amerika i Vietnamkriget.

Kastad direkt in i stridens hetta blir han tillfångatagen av Vietcong och utsatt för psykiskt mycket påfrestande "lekar", som bryter ned honom bit för bit.

När vännen Michael (Robert De Niro) återvänder till USA som en hyllad hjälte i krigets slutskede har Walken försvunnit i Vietnam. Michael återvänder till krighärden, för att finna sin kompanjon som en mentalt förstörd kung av rysk rouletto. Walken spelar sitt sista parti mot Michael.

Precis som regissören Alfred Hitchcock var en mästare på att skildra ondska på ett många gånger humoristiskt sätt är Christopher Walken den skådespelare som bäst illustrerar det onda - med den där speciella glimten i ögat. Om än död.

Bilder från denna artikel

• 
• 
•