Altmans sista film, A Prairie Home Companion, visas just nu på svenska biografer - en film i klassisk Altmansk anda som inte bär några spår av utmattning. Trots att Altman enligt uppgift regisserade filmen från en rullstol. Ett av hans stora fans i den yngre generationen, Paul Thomas Anderson (Boogie Nights, Magnolia), hjälpte till att hålla ihop produktionen.

Garrison Keillor, huvudperson i filmen och radioprogramvärd skriver i sin minnesruna om en replik från filmen, som också var Robert Altmans. "The death of an old man is not a tragedy." Och att dö i hög ålder, fortfarande aktiv med det man tycker mest om att göra, är nog en ynnest.

Efter snedsteget med Dr T och kvinnorna (2000) med Richard Gere som gynekolog, ryckte Robert Altman upp sig och gjorde det brittiska mordmysteriet Gosford Park året därpå. Den stora publiken minns honom nog främst för stilbildande Short Cuts från 1993 eller klassikern M*A*S*H från 1970, själv tänker jag gärna tillbaka på den helt galna countryfilmen Nashville (1975), eller filmstadsthrillern Spelaren (1992).

Robert Altmans signum var stora persongallerier och ständiga kameraåkningar i berättelser som hade kunnat bli röriga men mirakulöst hålls ihop. Det kunde vara historier som smart flätas samman som i Short Cuts eller en mer lågmäld landsbygsskildring som Cookie´s Fortune (1999). Han har arbetat med många av de mest namnkunniga skådespelarna - Meryl Streep, Julianne Moore, Woody Harrelson och Tim Robbins för att nämna några.

Robert Altman fick så sent som förra året en heders-Oscar för sitt arbete inom filmen. Han nominerades för åtta Oscar under sin karriär. Altman dog i måndags kväll i Los Angeles. Han blev 81 år.

Bilder från denna artikel

•