Alltså i det här inlägget kommer jag att verka vara en sur gubbe blott 27 år gammal men jag kan inte hjälpa’t. Alltså filmer med storslagna inslag och effekter som uppenbarligen inte ska vara av denna värld har en tendens att få mig totalt ur balans. Nyligen hade Avatar premiär, med nyligt menar jag ”nyligen” i runda slängar, och det är en film som jag direkt ryggar ifrån. Varför jag gör så vet jag banne mig inte. Jag bara gör det antar jag. Det är inte heller så att det släpper utan jag kommer nog aldrig att se filmen om inte någon vänlig själ ger mig den av någon oförklarlig anledning. Men det verkar som om filmer dyker upp i min hand på de mest oväntade vis.

Samma gäller, inom en ”nylig” tids premiärande, filmen 2012 som jag aldrig kommer att se. Varför? Jo den är så där töntigt mycket jag- försöker- verkligen- vara- något- jag- aldrig- kommer- att bli krystad så det får vem so helst att bli avtänd på film.

Hur som helst det jag vill säga är förmodligen att värst, fetast och mest teknisk inte alltid är bäst. Eller ens bra för den delen, tänk på det käre läsare.