14:32 Snöflingorna strömmer ner från den vit-gråa himmelen. Då och då känner jag av de kalla vindarna utifrån som tar sig in genom de små springorna mellan fönstrena och dess ramar. De framkallar en så kallad gåshud och en känsla av enormt välbehag. Det vackra vita gör att jag känner mig extra trygg under mitt tak samtidigt som det lockar mig. "Kom ut hit. Lämna din trygga plats och upptäck en ny värld. Kom ut och dansa med mig." Tro mig, jag känner mig mer än manad. Jag älskar att vandra ute i det vilda och okända och bara vara. Hela världen kretsar kring sig själv och då jag är där mitt i är jag en del utav den. Men det får vänta. Idag är jag hemma ifrån allt på grund av en hals som smärtar.

En underbar men nedsutten soffa finns tillgänglig i mitt varma vardagsrum och utanför fönstret faller det vackra vita ner för att sedan landa på den kalla asfalten. Kan du komma på ett bättre tillfälle för att mysa till det ordentligt ihop med Kate Winslet, Jack Black och de andra två turtur-duvorna i The Holiday? Det kan inte jag.

17:24 Till min stora besvikelse befann sig The Holday inte längre i min hylla. Av vilken anledning vet jag inte. Jag har antagligen lånat ut den till någon utan att få den tillbaka. Ångrar nu att jag slutade skriva ner vilka filmer och skivor jag lånar ut. Samtidigt kan man tycka att det som lånas ska lämnas tillbaka utan någon påminnelse. Nu spelar det dock ingen roll, filmen finns ej tillgänglig och kommer inte finnas tillgänglig vare sig jag klagar på min egen slarvighet eller någon annans så det är lika bra att låta bli. Det är bara att leva och lära!

Självklart tänker jag skriva om filmen i fråga trots detta snesteg. Det är oundvikligt att printa ner en text efter att ha laddat inför att se eller uppleva något som senare visat sig vara otillgänglig, men inte är väl det något negativt?

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Filmen är skriven och producerad av amerikanska Nancy Meyers, känd för bland annat What women wants och Something's Gotta Give. Har man sett dessa tre filmer vet man att Meyers satsat fullt på att framhäva det fina i kärleken och att visa att den finns där ute, tillgänglig för varje levande själ.

Denna otroligt varma rulle väcker hopp hos alla de som en gång tvivlat på att kärleken existerar, även mitt. Min absoluta favoritkaraktär i filmen är Miles som spelas av den otroligt begåvade Jack Black. Miles är en varm och genomsnäll person med ett perfekt sinne för humor. Att inte bli knäsvag för honom under filmens gång känns helt och hållet omöjligt. Det är något visst med Jack. Hans yttre må vara en mycket mindre fröjd för ögat än Jude Laws otroligt välformade anlete och kropp, men med både hans utstrålning och charm vinner han med hästlängder.

En annan favorit i filmen är fröken Kate Winslet (Iris). Hon lyckas verkligen göra detdär lilla extra i sin roll för att filmen ska få en mysfaktor som heter duga. Kate utstrålar en äkthet som hon fått alldeless för lite uppmärksamhet för, vilket hon bevisar starkt då hon spelar denna underbara kvinnan. Cameron Diaz, som också är en utav huvudrollerna i filmen, är absolut en älskvärd skådespelerska hon också, men i just detta fall befinner hon sig i underläga. Hon och Jude spelar rollerna som det fina och perfekta paret medans Kate och Jack är paret som inte har "the looks" men är mer jordnära och äkta. I mina ögon är det de som är det perfekta paret just för att deras inre fångar mig mer än det yttre, vilket inte alls är fallet med de andra två.

Det tar emot att klaga på denna film och skådespelarna i den, jag älskar den verkligen och i stort sett alla karaktärerna i den, men "utan hat finns ingen kärlek" som man brukar säga. Hade den inte haft något värt att argumentera hade den inte vart lika stor i mina ögon som den faktiskt är. Argumentationer är nödvändiga.

bilder från weheartit.com

Bilder från denna post

• 
• 
• 
•