Henrik Schyffert

Biografi från Wikipedia Extern länk till biografins källa

Han är son till en hög officer i flygvapnet och uppväxt i Rosersberg norr om Stockholm. Redan som tonåring fick han medan han fortfarande gick på gymnasiet anställning vid Sveriges Radio i programmet Eldorado. Några år senare sökte han jobb vid MTV i London och arbetade där 1986-1990 medan kanalen ännu var ung och grön och det fanns möjligheter för medarbetarna att själva bestämma hur programmen skulle göras. När, som han säger, "amerikanarna" kom och började styra flyttade han hem till Sverige igen. Där började han göra satirprogram i radio och tv, bl.a. Hassan, som blev känt inte minst för sina inslag med busringningar till kända personer. Han arbetade 1992 tillsammans med Johan Rheborg i dennes reklamfirma Rally TV och bildade tillsammans med denna och några andra det s.k. Killinggänget (se vidare Johan Rheborg). Han har också varit verksam som rockmusiker i bandet Whale tillsammans med Cia Berg och har i den funktionen bl.a. synts i såpan Vita lögner (1999).

Glenn Killing-figuren var först bara en häcklare som satt i publiken men utvecklades sedan till en person i själva showen. Som Glenn Killing har han blivit den skarpe satirikern i sammanhanget som ibland bara verkat genom att diskret uppförstora de drag av absurditet som redan finns inneboende i förlagan som är föremål för satirens pilar (som fallet var när han var sommarvärd i radion). Han har ansetts vara en typisk exponent för den s.k. ironiska generationen. Även om det alltid funnits "ironiska" grupperingar i det uppväxande släktet, är detta kanske den första som alltigenom blivit ett medialt fenomen eftersom den växt upp med det moderna kommunikationssamhället och fått alla möjligheter att nå ut i större omfattning genom nya kanaler som kommersiell radio, tv samt Internet. Kritiska röster brukar referera till dem som "medienarcissister" som bara kan härma utan att själva skapa eller ha något att berätta. Som ansvarig utgivare för webbsidanSpermaharen har han ibland tänjt gränsen för satiren till det nästan åtalbaras gräns där han retade upp heliga kor som Henning Mankell eller Fonus.