Erika Voigt

 

Erika Voigt

  • Översikt
  • Info & länkar
  • Bilder
  • Diskussion

View this page in English on Filmanic

Erika Voigt var en skådespelare. Hon föddes i Randers den 28 november 1898. Erika Voigt dog 29 maj 1952, hon blev 53 år. Hon är känd för bland annat Bag de røde porte (1951), 6. Trækning (1936), Panserbasse (1936), Der var engang en vicevært (1937) och Alle gaar rundt og forelsker sig (1941).

Läs mer om Erika Voigt

Denna biografi har genererats automatiskt av Filmanic (vår snälla lilla bot).

 
 
TMDb Film.nu använder sig av The Movie Database API (TMDb) för vissa funktioner, men är inte på något sätt stödd eller certifierad av TMDb.

Handlar denna sida om dig? Uppgifterna har vi helt eller delvis fått från The Movie Database (TMDb). Du kan begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig genom att skicka ett mail till oss och inkludera adressen till denna sida (URL). Förklara även vem du är, så vi vet att du är personen som denna sida handlar om. För att radera dina uppgifter från TMDb måste du kontakta dem separat.

Erika Voigt

Född 1898-11-28 (120 år sedan) i Randers. Död 1952-05-29 (53 år).

Bilder på Erika Voigt

Klicka på bilderna för att visa i full storlek

Vad du tycker om Erika Voigt?

Starta en diskussion om Erika Voigt med dina vänner på Facebook eller Twitter!

Erika Voigt

Biografi från Wikipedia Extern länk till biografins källa

Skuespillerinde, sangerinde. Født 28/11 1898, død 29/5 1952 - 53 år gammel. Gift 1º med skuespiller og teaterdirektør Kai Voigt (1894-1946) - ægteskabet opløst, 2º med kapelmester Arne Wellejus (1909-88) - ægteskabet opløst i 1939, 3º med solodanser og koreograf Hans Brenaa (1910-88). Indledte sin karriere som revyskuespiller i provinsen i en alder af 17 år. I en længere årrække var hun engageret ved Apolloteatret og fik sit egentlige gennembrud dér i 1943. Uddrag fra Morten Piils "Danske filmskuespillere" (Gyldendal, 2003): I 1940'ernes anden halvdel afløste hun den sygdomsplagede Liva Weel som fejret revy-dronning, men hendes stjernestatus på teatret gik ikke igen på film. Her gør hun - med sin kompakte konefigur, sit tindrende gode humør og sin indtagende djærve københavnerfacon - god fyldest i biroller. Der er noget ægte solbeskinnet ved hendes væsen, et præg af svundne tiders klippesikre ukuelighed. Som oftest lyste hun op i folkekomedier, men hendes forlystelsessyge hustru i Carl Alstrup-dramaet "Peter Andersen" (1941) viser oplagt talent for karakterspil i en sjælden negativ rolle. Mere åndsbeslægtet virker dog hendes husmor fru Lykkeberg i "Lykken kommer" (1942) - "et af de få livsstykker, man kan udholde" (Jørgen Stegelmann). Her ses hun i tæt, harmonisk samspil med en overdådigt veloplagt Ib Schønberg, der som sporvognskonduktør elsker "mutter og linie otte" - småborgerlighed med et menneskeligt ansigt. Hun er kvindesagskvinde i "Op med lille Martha" (1946), og i "Bag de røde porte" (1951) ses hun igen i samspil med Ib Schønberg, der som indehaver af en sangerindepavillion behandler hendes gæve bakkesangerinde med tilbørlig respekt. Og i "Fodboldpræsten" (1951) har hun som menighedsrådsformand igen hjertet på det rette sted, omend hendes geskæftighed kan tage overhånd. [Uddrag fra "Danske filmskuespillere" slut]

Innehåll från Wikipedia tillhandahålls enligt villkoren i Creative Commons (CC BY-SA 3.0).

×
×
×
×
×