Brad Pitt gör huvudrollen som FN-anställde Gerry Lane. Hans arbetsbeskrivning är inte helt tydlig, men rimligtvis är han någon typ observatör, med erfarenhet av att lösa världsomspännande kriser. Nu har han dock dragit sig tillbaka, för att leva ett stilla liv med sin fru (Mireille Enos, kanske mest känd från TV-serien "The Killing") och sina två döttrar. Men när familjen hamnar mitt i den dödliga (odödliga) våg av zombier som väller fram över vårt jordklot, så lyckas han rädda sin familj genom att kontakta sin gamla arbetsgivare. Men räddningen kommer med ett motkrav - att Gerry återgår till sin tjänst, för att leta efter ett sätt att få stopp på epidemin. För att rädda människorasen från total utrotning.

Gerrys resa går i epidemins spår, från utbrottet i Asien, till de lyckade metoderna att hålla spridningen i schack bakom de omtvistade murarna i Israel. Det är bitvis en riktigt spännande resa, och effekterna kring zombierna är en fröjd (läs skräck) för ögat. Men den där totala zombie-paniken, den där känslan av att: "Hjälp, tänk om det finns en zombie i biosalongen, vad ska jag göra då!?" infinner sig inte så ofta som jag hoppats på.

Det är förstås svårt att inte jämföra "World War Z" med andra zombiefilmer. Det är ju lite av en egen genre. För mig är den kanske mest lyckade filmen fortfarande Danny Boyles "28 dagar senare" från 2002, en film med en betydligt lägre budget än "World War Z".

Olyckskorpar har inför premiären pratat om att "World War Z" kan bli tidernas största film-flopp. Brad Pitt är själv med och producerar filmen, och en av orsakerna till krisen anses var grava kommunikationsproblem mellan honom och regissören Marc Forster. Exempelvis så har hela filmens slut, ungefär en tredjedel av filmen, klippts bort och ersatts med en helt nyskriven del. Detta har medfört att filmens budget vuxit från 1,1 miljarder kronor till obegripliga 2,7 miljarder. Det har också gjort "World War Z" till världens hittills dyraste film.

Regissören Marc Forster har en lång och ganska ojämn karriär bakom sig. Han blandar både genrer och flippar och floppar. Hans absoluta mästerverk är för mig "Monsters Ball" från 2001. På senare tid har han både gjort kritikerrosade "Flyga Drake" (2007) och kalkon-Bond-filmen "Quantum of Solace" (2008), som nästan fick Daniel Craig att hoppa av sitt Bond-uppdrag.

Brad Pitt är förstås också en intressant person i sammanhanget. Det är hans namn som man har marknadsfört filmen med, och det är alltså hans pengar som varit med och betalat kalaset. Pitt har rykte om sig att vara en man med stor integritet. Bland annat var han med och slogs för att "Seven" skulle få behålla sitt brutala slut (preciserar det inte mer än så ifall det finns någon enstaka läsare som ännu inte sett David Finchers mästerverk från 1995). Men kanske har denna integritet blivit en belastning för honom när han nu också producerar sina filmer? Hursomhelst så gör han det bra i sin huvudroll. Han spelar filmens "straight man", dvs den karaktär som leder oss filmen igenom, scen för scen. Detta är en lite ovan roll för Pitt, som ju gjort sig sin karriär på att spela skruvade och minnesvärda biroller, så minnesvärda att han ofta blivit samma filmers "poster boy". Men även i en mer nedtonad version så löser han sin uppgift på ett bra sätt.

Filmen är förstås i 3D, men det förstärker varken skräcken eller klaustrofobin. Det är tvärtom ett problem, eftersom filmen i stora delar är väldigt mörk i sin ljussättning. Kanske är det jag som börjar bli skumögd, men har du möjlighet att välja mellan 3D och en vanlig visning så skulle jag faktiskt rekommendera den vanliga.

Jag måste också beröra boken som filmen är baserad på. Löst baserad på, ska tilläggas. Max Brooks skrev redan 2006 "World War Z: An Oral History of the Zombie War". Det är en rakt igenom briljant läsupplevelse som jag verkligen rekommenderar. Till skillnad från filmen, som utspelar sig i presens, mitt under epidemin, så är boken en krönika, en sammanställning av intervjuer från världens alla hörn, med överlevare som i efterhand beskriver hur utbrottet hanterades. Hur människan till slut besegrade "Z-skallarna".

Boken ger förstås en mer komplett bild av katastrofen än filmen, för där filmens centralfigur alltså är Brad Pitts FN-sändebud så har boken istället en namnlös författare i centrum, som genom möten med diverse överlevare berättar om zombies till havs, odöda som klänger sig fast på alltifrån u-båtar till bropelare, som beskriver horder med zombier så stora att de är synliga från den internationella rymdstationen ISS, och som framförallt går in på hur olika länder och kulturer valde att hantera krisen, vilket är en väldigt intressant tankelek.

Jag vet inte om det var till fördel att jag själv hade läst boken innan jag såg filmen, men för er som gillar zombie-genren så vill jag verkligen rekommendera både film och bok.