Kvartetten låter cyklarna rulla mot soliga Kalifornien. Mobiltelefonerna har de kastat, och kontinenten hägrar. Men med tanke på vilka fyra grabbar som är ute och kör så förstår man att det blir en galen resa. Plötsligt har de fått ett illvilligt och förståeligt uppretat MC-gäng med Ray Liotta i spetsen efter sig, och utan bensin i tanken kan man inte fly för alltid.

Vad tror ni händer sedan? Konfronteras de av knuttarna och åker på storstryk, men visar att man inte ska ge upp utan att man ska stå enade som vänner och kämpa ändå? Det låter jag vara osagt, men jag kan ju avslöja att upplägget väldigt väl följer standardmallen för en moralkakefilm signerad Disney. Inga överraskningar här inte, förutom då att konceptet med slapstickkomedi verkar gå hem även 2007.

Vore det inte för stjärnskådespelarna hade den här filmen nog inte dragit in många kronor. Men i USA klirrar biointäkterna som aldrig förr. Det behöver de inte göra i Sverige. Du kommer billigast och smidigast undan om du bara ser trailern istället, för där finns allt man behöver se. Resten är mest utfyllnad i form av ett svagt och fjantigt manus som verkar vara skrivet av en femteklasselev som inspirerats av en tidningsartikel om hur härligt det är att vara MC-knutte.

Det låter ju ganska skönt med konceptet att killarna bara lämnar vardagen, glider iväg på sina hojar och har det bra. Men dessvärre blir det bara en platt slapsticksfars där John Travolta fånar sig som aldrig förr och en crazy Martin Lawrence sprutar ner två tuffa knuttar med senap och ketchup. William H. Macy är filmens klumpeduns och ramlar av sin båge ett tiotal gånger. Precis lika kul som när folk faller av båtar i Göta Kanal 2. Tim Allen behöver inte ens skådespela, han gör exakt den enda roll han kan göra och han lär aldrig ens försöka ta sig ur det tragikomiska träsk han trampar omkring i.

Tvingas ni ändå av någon anledning se Wild Hogs och lider er igenom den så kan ni åtminstone glädjas åt att det som sker i eftertexterna är filmens guldkorn. Efter det kan man åtminstone torka tårarna (inga glädjetårar!) och lämna salongen med ett leende på läpparna.