Som titeln lovar får vi följa tvillingsystrarna Anna och Lotte, som vid sex års ålder separeras för att växa upp hos olika släktingar. Anna hamnar hos korkade och elaka bönder i Tyskland och Lotte växer upp hos fisförnäma, välbeställda holländare. På detta sätt hamnar de på var sin sida av det annalkande kriget, ständigt med varandra i åtanke trots obefintlig kontakt.

Anna, som mest matar grisar, flyr sin familj efter att ha blivit halvt ihjälslagen, blir hushållerska och gifter sig med en SS-officer. Lotte läser på universitetet, seglar i snygga kläder och förlovar sig med en judisk pianist. Viljan att skildra systrarnas olika villkor är milt uttryckt inte speciellt subtilt, något som dessvärre utmärker Ben Sombogaarts regi i stort. Filmen faller också på sin klichébehängda sentimentala stil, som ställer sig i vägen för de viktiga händelser som den försöker skildra och reducerar filmen till en renodlad snyftare med såpoperalik dramaturgi.

Trots allt saknar inte filmen helt förtjänster. Nadja Uhl och Thekla Reuten som spelar den unga Anna repektive Lotte står för mycket goda skådespelarinsatser. Den bästa delen av filmen är dock förlagd till nutid och skildrar systrarnas återförening på ålderns höst efter att slumpen sammanfört dem på ett hälsohem.

Även här är skådespelet berömvärt från Gudrun Okras och Ellen Vogel som ger liv åt de åldrade tvillingarna. Regissören korsklipper denna slutgiltiga uppgörelse med filmens i övrigt kronologiska skildrande av tvillingarnas liv - från deras initiala separation på tidigt 20-tal, över kamp och vedemödor på var sitt håll, med få och kortvariga återföreningar, fram till andra världskrigets slut. Under en strapatsartad tur bland hälsohemmets lövskog, försöker en åldrad Anna beveka den kallt avvisande Lotte, som inte kan förlika sig med systerns forna liv. Dramatiken försvagas dock väsentligt av att utgången av denna uppgörelse med det förflutna är tämligen given och den slutliga återföreningen alltigenom förutsägbar.

Jag betvivlar inte filmmakarnas goda uppsåt, men varken manus eller regi håller för att göra Tvillingsystrar till det angelägna verk som det vill vara, om hur krig och oförrätter kan skada människor.