Charlotte Gainsbourg spelar en flerbarnsmamma som förlorar sin man efter att han fått en hjärtattack och kört in i det stora trädet som står utanför familjens hus. Parets envisa dotter, som var med pappan när han dog, får för sig att faderns själ har intagit trädet, och att han kan tala med familjen via knarret som man vanligtvis brukar förklara genom blåst och vind.

Dottern delar med sig av denna hemlighet till modern, men resten av familjen verkar också plocka upp vissa signaler, speciellt efter att en stor gren ramlar över mammans sovrum när hon tagit dit en ny kille. "Trädet" innehåller allt en film där en plastförälder introduceras till familjen bör göra. Ett barn kommer bra överens med nytillskottet, medan ett annat avskyr det.

Regissören Julie Bertucelli var klok nog att erbjuda Charlotte Gainsbourg huvudrollen. Huruvida det var lika smart av Gainsbourg att tacka ja är dessvärre inte lika säkert. Under filmen får hon mest gå runt och reagera på olika saker. Det är dock möjligt att undertecknad lade fokus på denna roll eftersom den dels var mer välskriven än de andra, och dels för att rollen spelades av en av vår tids bästa och mest fotogeniska skådespelare.

"Trädet" är baserad på något som verkar vara en tårdrypande roman av Judy Pascoe. Filmen är visserligen också rätt smörig, men det är utan tvekan en film man kan mysa till när vi går mot kyligare tider. Om man dessutom gillar träd men inte vill titta på blåa krigsavatarer så funkar denna indiefamilj minst lika bra.