Pixars framgångsrika koncept som består av att pumpa ut "barnfilmer" som inte är rädda att ta i lite, innehålla lite mörker, bland alla färgglada karaktärer har vunnit bolaget ett högt anseende i Hollywood samt resten av världen. "Toy story" är kanske bolagets käraste avkomma. Dels för att ettan var bolagets första långfilm, men också för att det är den enda av deras filmer som fått inte bara en, utan två uppföljare. Det finns kanske de som skulle påstå att Pixar bara mjölkar pengar ur en framgångsrik franchise. Undertecknad håller dock inte med, och skulle välja leksaker framför fiskar, fordon och myror vilken dag som helst.

"Toy story 3" tar vid när Andy håller på att packa för att flytta ut. Grabben har nästan blivit vuxen och hans älskade leksaker har inte blivit lekta med på hur länge som helst. Den stora frågan är om prylarna ska upp på vinden, skänkas bort, slängas eller tas med. De två sista alternativen är såklart uteslutna. Efter lite rummel och rabarber slutar det med att leksakerna hamnar på ett dagis.

För en person som gick hos dagmamma och inte förstår dagisets strukturer kan det i början vara lite svårt att förstå att leksakerna inte hamnat på avdelningen för hyperaktiva, utan på småbarnsavdelningen. Herr Ljusår och kompaniet förpassas till småbarnsavdelningen av den onda teddybjörnen. Och därifrån fortsätter filmen i raskt tempo när publiken får följa gänget när de försöker ta sig ifrån det hemska dagiset Solsidan. Här finns klassiska scener som när Herr Potatisskallen förvandlas till Svensk fredagsmat, eller när regissören John Lassetter får animerade leksaker att mer likna människor än vad Bruce Willis gör i "Armageddon" i en gripande scen som kunde varit hämtad från Bays skräprulle.

"Toy story 3" är en tajt film, dels när man ser till narrativet, men även rent bildmässigt (i 3D visas filmen i IMAX-formatet 1.44:1), Lee Unkrich är dock skicklig nog att leka mycket med det djup som 3D-tekniken tillför. Något som däremot drar ner denna härliga rulle är de svenska rösterna. Vi vet att Anna Book kan alfabetet, men det krävs faktiskt mer än så för att vara en bra röstskådespelare. Se denna film med originalrösterna.