Reese Witherspoon spelar (vad som antagligen ska vara den härliga tjejen, men som mest är mest platt) Lauren som har en chefsposition på ett konsumentupplysningsföretag och en vän i form av en något hysterisk småbarnsmamma som också är hennes främsta rådgivare.

För hon behöver alla råd hon kan få. Som genom ett trollslag träffar Lauren nämligen en dag två fantastiskt snygga, biffiga, karlakarlar som faller för henne som de aldrig fallit förut, och ju längre tiden går så utkristalliseras den svåra frågan: Vem ska hon välja?

Men de här två killarna, utan hennes vetskap, känner faktiskt varandra. Och inte bara det, de är bästa vänner och kollegor. På CIA. Som hemliga agenter med hur mycket rätt att döda som helst.

Den ena är FDR (Chris Pine), playboy och en något osmaklig översittare som har en takpool i sitt hus (så han faktiskt kan stå i hallen och på ett mansgrisigt sätt spana in bruttan som simmar ovanför). Den andra, som rätt och slätt kallas Tuck (Tom Hardy), har en son och en ex-fru som båda tycker att han är en loser eftersom han i deras ögon inte är tillräckligt cool. De vet inte om att han är hemlig agent utan tror att han är en reseförsäljare och det är ju inte vidare sexigt, så hallå, varför skulle de vilja hänga med honom liksom?

Killarna börjar tävla om Laurens gunst och de drar sig inte för att blanda in CIA:s utrustning och manskap. De börjar helt enkelt stalka henne på varsitt håll för att veta vad hon tycker om och inte, allt för att vinna mark på sin motståndare. Detta ger ganska mycket obehagskänslor och är inte vidare roligt, så här fallerar komedibiten totalt. Det gör ju också kära Lauren (som inte fattar någonting och när hon senare får reda på det, inte riktigt bryr sig) till ett snyggt stycke korkad bit kött och jag undrar hur jag ska kunna tycka om och identifiera mig med henne?

Till saken hör också att det finns en sidostory om en farlig ryss som är ute efter något obestämt. Han dyker upp mitt i kärleksvåndorna och måste termineras. Mer action.

Precis som i urusla "Mr and Mrs Smith", som sålde biobiljetter mest tack vare Angelina Jolies och Brad Pitts påstådda (och riktiga) romans, så är det här ett dåligt försök att krydda den klassiska romcomen. Folk dör och vi ska skratta. Tur då att alla bad guys i den här filmen är ryssar eftersom deras liv tydligen inte är lika mycket värt. "This means war" gör mig så arg på alla plan, så hade jag inte varit pacifist hade det betytt krig mot filmskaparna.