Tro det eller ej, men detta är faktiskt baserat på en sann historia. En man har tydligen vandrat runt i flera år på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris, precis som Tom Hanks karaktär tvingas göra i The Terminal, när hans östeuropeiska hemland drabbas av inbördeskrig. Jag misstänker dock att liknelserna med verkligheten slutar här. I The Terminal har regissören Steven Spielberg tagit denna bisarra händelse som utgångspunkt för att göra en ganska konventionell romantisk komedi.

Missta er inte; det här är en riktig feelgood-film som utspelar sig under julen i New York med Tom Hanks i huvudrollen och sliskig John Williams-musik rakt igenom. Det romantiska elementet står Catherine Zeta-Jones för. Hon spelar en charmigt dysfunktionell flygvärdinna som redan har minst en man för mycket i sitt liv, men ändå blir dragen till Tom Hanks klumpiga utlänning. Just klumpigheten är något som utnyttjas i några Jacques Tati-liknande scener.

Hanks gör ett sympatiskt jobb med sin karaktär. I början kan han i stort sett ingen engelska alls, men efter några veckor i terminalen blir han bättre. Givetvis finns här en risk att man sitter och skrattar åt den dumma utlänningen, men Spielberg & co lägger det ändå på en bra nivå. Man snarare skrattar med honom än åt honom. Dock tycker jag att han kunde ha kommit från mellanöstern istället. Det hade varit ett kraftigare statement mot rasism i USA.

Detta leder mig till frågan om vad filmskaparna vill förmedla här egentligen. Man kan läsa in en hel del saker i The Terminal. Till exempel vandrar Hanks runt bland Starbucks, Hugo Boss, Burger King och alla de andra tecknen på amerikansk kapitalism som finns i terminalen, men detta är inte något som tas upp direkt av filmen. När Hanks senare listar ut att han kan tjäna 50 cent om han ställer tillbaks bagagevagnar som folk har använt, så känns det bara lite jobbigt deterministiskt. Speciellt när det första han gör är att springa till Burger King och köpa en hamburgare. Ska det här vara en kritik eller ett hyllande av kapitalismen?

Antagligen ingetdera, min gissning är att man har nöjt sig med att göra en rolig och romantisk film med två stora filmstjärnor i huvudrollerna. Inget negativt i det, The Terminal är bra och får tummen upp som romantisk komedi. Ett extra plus för Stanley Tucci som spelar den hårda men ändå ganska schyssta säkerhetsansvarige för terminalen. Dekoren i filmen bör också nämnas. Den är otrolig och ser ut exakt som en riktig flygplats. Man har inte förlitat sig på några datoreffekter här, utan man byggde helt enkelt upp en kopia av JFK-terminalen i verklig storlek. Men jag kan inte hjälpa att jag ändå väntar mig mer från mannen bakom filmer som Close Encounters, E.T. och Schindlers list.