Ett drama med Oscarbelönade Kate Winslet i huvudrollen. Vad kan gå fel? Väldigt mycket ska det visa sig. Tyskland på 50-talet. Den 15-årige skolpojken Michael står och spyr i en trappuppgång. Hanna (Kate Winslet), som till vardags klipper biljetter på en spårvagn, torkar hans ansikte och plötslig attraktion uppstår. När Michael ett par månader senare tillfrisknat uppsöker han henne för att säga tack med en blomsterbukett. Och så har en passionerad kärlekshistoria tagit sin början. Hanna ber honom att läsa för henne innan de har sex, men vägrar att berätta något om sig själv för honom. En sommar går och så försvinner Hanna. Flera år senare bevittnar han som juridikstuderande rättegången där hon står åtalad bland annat för att ha varit delaktig i mordet på 300 judar. Han känner till hennes största hemlighet och den kan ha stor inverkan på det straff hon får - men har han modet att berätta?

Förmodligen låter det mer intressant än det faktiskt är. Större delen av filmen går åt till att visa upp Winslets och den unge mannens kropp. Att tvätta sig själv och varandra tycks vara en ritual som filmskaparna gärna vill betona, tvagning, tvätta bort synder?

Jag för min del slås mest av det nästan orimliga i att en tonårig sommarförälskelse sätter sådana livslånga och djupa avtryck på en människa. Jag stör mig också på Hanna, hon säger aldrig något, är osympatisk och gråter i var och varannan scen. Hon slår mig som en deprimerad person, en störd person, ja nästan lite efterbliven ibland. Detta att jag inte alls kan få grepp om henne irriterar. Och det irriterar mig också att vi mitt i allt det här förväntas tycka synd om henne, trots de fruktansvärda brott hon har begått. Hon har inte gjort något för att få så mycket kärlek som Michael faktiskt ger henne.

Det intressantaste spåret i filmen är frågan om skuld, hur skyldiga är egentligen alla de människor som kände till koncentrationslägren, men valde att blunda? Är de i själva verket lika skyldiga som vakterna som valde ut vilka som skulle dö? Tyvärr nuddar man bara vid detta ämne, kärlekshistorien och den här lustiga Hanna-karaktären stjäl uppmärksamheten. Winslet gör en bra rolltolkning, synd bara att sminkningen som ska få henne att se ut som 60 år är så dåligt gjord.