Berättelsen utspelar sig under sex månader i dagens Sacramento i Kalifornien. Jocelyns älskade hund har just dött. Sylvias andra hälft har lämnat henne för någon annan. Allegra är Sylvias dotter som flyttat hem till sin mor för att vara ett moraliskt stöd i svåra tider. Prudie är en franskalärare som aldrig varit i Frankrike och efter att hennes nyblivna man ställer in deras planerade resa till Paris för att gå på en basketbollmatch, börjar hon inse att de kanske inte har så mycket gemensamt som hon trodde. Bernadette är kvinnan med livet under kontroll. Hon är runt 50 och varit gift inte mindre än sex gånger och söker hela tiden efter nya äventyr, det är hon som, genom sitt sätt att ha full koll på inte bara sitt eget liv utan även sina vänners, bestämmer att det bästa de kan göra för att få rätsida på sina liv igen är att starta en "All-Austen-All-The-Time" bokklubb.

Den sjätte och sista platsen i bokklubben tas upp av Grigg, en tillsynes stormrik naiv sci-fi-nörd i 30-årsåldern med hjärtat på rätt ställe. Han är den enda mannen i skaran och får därför ha på sina axlar alla fel och svek en man någonsin har utsatt dessa kvinnor för. Den bild som målas upp av dagens män är allt annat än smickrande och jag kan tycka att vi borde ha fått en starkare röst i filmen.

Under sex månader så går dessa personers liv genom stora förändringar och gemenskapen i bokklubben är det som räddar dem till slut. Det här är en film som jag nog skulle ha uppskattat mer om jag någon gång hade läst en Jane Austen bok. Ständiga referenser görs och ibland sitter man som ett frågetecken bland utslängda karaktärer från Austens alla romaner som citeras och analyseras på löpande band. Med det sagt, så tycker jag inte att det här är en dålig film.

Filmen har, till skillnad från ganska många andra i samma genre, ett bra manus och en riktigt bra grund att stå på. Historierna i filmen kommer ganska direkt från Austens böcker och det är mer en fråga av adaption än nyskapande. De sätts samman i nutid med hjälp av filmen och får därför nytt liv och kan då med lätthet ses av alla, Austen fantaster och sådana som jag.

Det faktum att filmen är baserad på boken med samma titel (av Karen Joy Fowler) visar att det är ett koncept som redan lyckats. Skådespelarinsatserna är väldigt bra och inte minst av Emily Blunt som den intellektuella, otroligt vackra och lätt neurotiska Prudie. Filmen framkallar verkligen en "feelgood"-känsla som passar utmärkt nu i juletider.

Min lärare på filminstitutet berättade för oss hur man oftast inte ser att en romantisk komedi är minst lika farlig för publiken som den våldsammaste av actionfilmer. Är verkligen människor så utseendemässigt perfekta i verkligheten som de är i filmen? Skiner alltid solen? Är pengar något som alltid finns där och som man aldrig behöver oroa sig för? Etcetera. Knappast, men om man vill ta risken att luras och förföras så tycker jag att The Jane Austen Book Club är en film värd att duperas utav.