Jack Starks är en krigsveteran från Gulfkriget som drabbats av minnesförlust. När han återvänt till sin hemstad blir han på grund av olyckliga omständigheter felaktigt anklagad och dömd för mord på en polisman. Eftersom han är allmänt förvirrad och lider av minnesförlust så döms han till vård på en anstalt för sinnessjuka. Läkaren, Dr Becker, utsätter honom för en experimentell behandling som går ut på att Jack drogas, får tvångströja och läggs i en förvaringsbox avsedd för döda.

När Jack ligger där upptäcker han att han kan förflytta sig i tiden. Han kan uppleva gamla minnen, men också ta sig till framtiden. I framtiden träffar han Jackie, som han först tror är en främling. Det visar sig dock att de träffats tidigare och Jackie upplyser honom om att han kommer att dö om bara några dagar. Jack måste nu försöka ändra sitt eget öde men det är lättare sagt än gjort när alla tror att man är galen.

The Jacket är en psykologisk thriller som i sina bra stunder påminner om både The Butterfly effekt och Memento men historien saknar det riktiga drivet som gör att man sitter som på nålar och spänt undrar hur det ska gå. Det ger ett förvirrat och ostrukturerat intryck som jag har lite svårt att bortse från. Trots att det är riktigt ruggigt och obehagligt när Jack ligger i förvaringsboxen så känns inte tidsförflyttningarna övertygande. Anstalten är ett obehagligt ställe men gränsar ibland till surrealistiskt. Annars känns miljöerna sådär lagom gråa och läskiga för att platsa i en thriller.

Jack Starks spelas av Adrien Brody, som trots den skakiga storyn lyckas göra en bra rollprestation. Hans kroppsspråk, ansiktsuttryck och växlingarna mellan desperation och apati gör The Jacket till en hygglig film. Tyvärr kan jag inte säga det samma om Keira Knightley som spelar Jackie. Det känns som hon klär på sig sin roll istället för att vara rollen och det ger ingen känsla av inlevelse eller äkthet.

The Jacket hade kunnat vara en bra thriller för storyn känns intressant, men den når inte riktigt upp till den spänning och dramatik man förväntar sig. Därför blir det tummen ner.