The Hunger Games (2012)

Äventyr Fantasy Sci-Fi

Dystopiskt ungdomsraffel som lyckas blanda satir med action på ett sätt som påminner om Paul Verhoevens högtidsstunder.

Filmatiseringen av Suzanne Collins "The Hunger Games" har diskuterats flitigt i såväl svenska som amerikanska medier de senaste veckorna, det har handlat om huruvida filmen är lämplig för barn eller ej. En så kallad "icke-diskussion". Vad som är rätt eller fel i den här frågan låter jag vara osagt, men då det handlar om en slags "Battle Royale" light (där barn mördar barn i en tävling på liv och död) är det självklart att det bitvis blir relativt blodigt. Om sedan minderåriga från och med 7 år, i överårigas sällskap, ska få se filmen tycker jag är upp till föräldrarna.

"Hunger Games" utspelar sig i en framtid där övermakten håller folket i schack genom att låta två ungdomar från varje distrikt tävla mot varandra. De skickas iväg till Huvudstaden där de stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. Slutligen tvingas de ut på en gigantisk, virtuell, arena som bara en av dem lämnar: levande.

Likt Twilight-filmerna är målgruppen tonåringar och som en sådan, ungdomsfilm, tycker jag att "Hunger Games" klarar sig alldeles utmärkt. Den är snygg, spännande och med en grym Jennifer Lawrence ("Winter's Bone") i rollen som Katniss Everdeen. Det finns definitivt en plats för den här typen av lite hårdare filmer för barn som ännu inte är vuxna och som kanske funderar lite på döden och andra tråkigheter. De över trettio väntar nog helst på en något snaskigare Director's Cut.

Publicerad 2012-03-23