En dag när mamma Elaine kommer hem är polisen där och pappa Arnold ser skamsen ut. Det som från början "bara" verkar handla om en barnpornografitidning blir, när polisen får reda på att Arnold är lärare i både data och piano, till ett stort uppmärksammat fall där anklagelsen är våldtäkt av småpojkar. Inte långt in i utredningen blir även yngste sonen Jesse anklagad för samma brott, då han hjälpt sin pappa med undervisningen. Båda nekar.

Och det är faktiskt inte helt lätt att veta vad man ska tro själv. Allt är inte bara svart och vitt och det är också det som gör den här dokumentären intressant och bra. Arnold har under sin uppväxt haft sex med pojkar och utfört pedofiliska handlingar ett antal gånger. Allt talar emot honom, men det finns också dem som faktiskt är på hans sida. En del av hans elever hävdar att det aldrig förekommit något konstigt på lektionerna och menar att polisen lagt orden i munnen på dem under förhören. Det visar sig att det var ont om tekniska bevis, och att det mesta bygger på barnens berättelser, av vilka många framkommit först efter hypnos. Hur kunde något sådant fruktansvärt hemskt pågå så länge utan att någon märkte något? Även om Arnold gjort sig skyldig till dessa brott så kan polisens beteende under utredningen också ifrågasättas.

Anklagelserna skapar inte bara kaos och hysteri i samhället där familjen bor utan också inom familjen. Alla tre sönerna står på pappa Arnolds sida och när mamma Elaine inte vet vad hon ska tro blir hon utfryst och baktalad, framför allt av sonen David. Man ställs oundvikligen inför frågan: Kan man lita på alla i sin familj?

Vi får följa familjen Friedmans liv, bland annat genom gamla foton, videoklipp och Davids videodagböcker. Även om dokumentären till stor del handlar om anklagelserna och arresteringen av pappa Arnold och sonen Jesse, så skildrar den framför allt hur en familj går sönder. Där mamma Elaine faktiskt är den som får ta största smällen. Det blir tummen upp för en mycket intressant och välgjord dokumentärfilm.