Det är den här filmen som den snygga festivalaffischen, som kan ses lite överallt på stan, har hämtat sin bild ifrån. Småtjuven Steve och den prostituerade Sky, ständigt utan tändare, utgör tillsammans en ekvation vars resultat är allt annat än oproblematisk kärlek.

De stöter på varandra ett flertal gånger innan de lär känna varandra genom Jean-Claude, en gemensam vän, som nu äger en nattklubb. De är två vilsna själar som faller pladask för varandra, men som inte kan vara med varandra fullt ut och som inte heller klarar sig utan varandra. Hon är kär i honom, tror hon. Han gillar henne och är angelägen om att hon ska gilla honom, men vill inte ha någon flickvän, tror han. Intensivt, men fram och tillbaka alltså. När Steve och Jean-Claude bestämmer sig för att för att lämna Belgien för att öppna en nattklubb någon annanstans, gör Sky allt hon kan för att stoppa detta, eftersom hon inte tror att hon kan leva utan Steve.

Kvinnobilden i den här filmen kanske inte är så mycket att hurra för, men jag blir grymt imponerad av Delfine Bafort som spelar Sky. Trots hennes vilsenhet och osjälvständighet utstrålar hon en coolhet som känns genom hela filmen. Och det är framför allt hon som gör att jag gillar den här filmen. Däremot undrar jag vad Sky ser hos Steve, han är en fullkomligt oattraktiv och osympatisk kille, enligt mig.

Det är en lite bisarr kärlekshistoria, som utspelar sig någonstans i Belgien, där glittrig nattklubbskänsla blandas med grå vardagsrealism. Otroligt snyggt fotad, därav valet till festivalaffischen gissar jag. Filmen består av fragment som pusslas ihop och det är först i slutet av filmen man ser helheten. Steve+Sky är Felix Van Groeningens långfilmsdebut, en mycket imponerande sådan. Tummen upp till en speciell film som inte bör missas.