I det småsjaskiga London under dystra 1600-talet är den vackre Ned Kynaston en firad och känd skådespelare, främst för sina grandiosa tolkningar av olika stora hjältinnor på teaterscenen. Ingen annan man (för det var bara män som var tillåtna på scenen på den tiden, såväl i manliga som kvinnliga roller) porträtterar Desdemona, Julia eller Cleopatra lika stilfullt som Ned.

I kulisserna står hans trogna påkläderska Maria och drömmer i hemlighet om att få spela Neds roller. Hon har övat in Neds varenda replik och gest, men fortsätter att dyrka och passa upp på Ned, samt uppfylla alla hans önskemål när ridån går ned. En vacker dag får hon chansen att i smyg debutera på en liten okänd scen, en händelse som väcker stor uppmärksamhet i det dåtida London.

Kung Karl II har bott utomlands i många år och känner att han vill ha förnyelse inom den småtrista anglosaxiska teatervärlden. Hans mycket teaterintresserade älskarinna, Nell Gwyn, pushar honom att tillåta kvinnor spela teater. Raskt utfärdar han ett dekret som tillåter detta. Ned känner sig givetvis mycket hotad av detta beslut och är även mycket kränkt av att Maria svikit honom. Hans stjärna börjar mycket riktigt dala och hans älskare, hertig Villiars, har plötsligt bestämt sig för att gifta sig med en kvinna. Alltmedan Maria gör stor succé som Desdemona. Plötsligt är rollerna ombytta för Ned och Maria.

Att göra ett kostymdrama är ett hårt och slitigt jobb, men dessa producenter erkänner glatt att de lurar tittarna. Filmens 1600-tal är ett fiktivt sådant med ingredienser från flera olika tidsåldrar. Det fungerar mycket bra, och filmen känns både välgjord och häftig. Billy Crudup är bra som den feminine Kynaston, och de undertryckta känslorna mellan honom och Claire Danes rollfigur Maria är välspelade.

Rupert Everett som den pompöse men humoristiske kung Karl II är en fröjd att se, och när hans älskarinna, spelad av duktiga nykomlingen Zoë Tapper, dyker ner i hans säng fylld med sex små skällande vovvar samt kungen själv, ja då har man svårt att hålla sig för skratt. Ned och Marias tvivel på sig själva och sina prestationer gör dem mänskliga och sårbara. En jättehärlig film placerad i en annan tidsålder, men med känslor och relationer som känns ack så aktuella än idag. Filmen baserar sig på verkliga personer, och man kan inte låta bli att undra; hur var det egentligen att leva för fyrahundra år sedan? Tummen upp för denna feministiska, roliga och tänkvärda film!