Fortfarande är internet, och i vissa sammanhang även datorer, något nytt och spännande i filmer. Till och med sms kan vara något "coolt". Specialdesignade gränssnitt, där ett stort "mail" (i form av ett kuvert) fladdrar fram likt en svala över skärmen, hör fortfarande till vardagen i filmvärlden. Jag vet inte om det är värst i Hollywood eller i våra egna svenska filmer, men gemensamt för dem är en milsvidd distans från den teknikverklighet som de flesta av oss lever i idag.

Sök skiljer sig på ett skönt sätt från denna ålderdomliga mall. Det är många som nätdejtar i Sverige och i filmen man gör ingen jättestor grej över själva fenomenet. Man tar upp det som en vardaglig sak, ungefär som att ragga på krogen. Inte heller är det något överdådigt gränssnitt har man konstruerat - sajterna som visas är ganska enkla och påminner om normala webbsidor.

Handlingen i övrigt då? Det är ganska kul att se Lisas (Amanda Ooms) på alla mer eller mindre lyckade dejter - det är inte alltför skruvade situationer, men bjuder på en hel del skratt. Den genomgående storyn känns aningen flummig, och spinner mot slutet ut åt flera håll, men jag köper filmen ändå. I facket svensk komedi får regissören Maria von Heland klart godkänt.