Gamlingen är bångstyrig, men verkar gilla Milo och kommer med ett erbjudande som ynglingen visar sig ha svårt att tacka nej till. Inom kort befinner Milo sig uppe på herrgårdens tak för att därifrån bryta sig in och stjäla juveler värda en miljon engelska pund. Visst, tänker du, nu ska väl den gamle listige räven sätta dit Milo för stölden, kanske även skjuta ihjäl honom.

Sådant har du sett förut. Men det här rör sig om något mer komplicerat än så, och med oväntad list från båda sidor utvecklas det hela till en spännande kamp mellan två sluga män med dolda agendor.

Filmen utspelar sig uteslutande i herrgården, och det märks tydligt att det rör sig om en adaption av en teaterpjäs. Nobelpristagaren Harold Pinter har skrivit filmmanuset och den store Kenneth Branagh vet vad han pysslar med som regissör. Men med endast två skådespelare på scen vacklar tempot lite och det kan bli en aning för mycket av det goda (eller snarare onda) fram mot slutet, men som helhet fungerar det ändå.

Är du inget stort fan av teater och mest förknippar Branagh med tunga Shakespearefilmer kanske du drar dig för att gå och titta på det här. Men då bör du tänka om, och ändå ge Skuggspel en chans. Njut av det storartade agerandet från två duktiga skådespelare, lägg sedan därtill alla högteknologiska och snygga inredningsgrejer i herrgården och inte minst det finurliga och otroligt sköna filmfotot tillsammans med en bra dialog, så har du ett koncept som fungerar väl i höstmörkret.

Fotnot: Filmen är en remake från 1972. Då var det Michael Caine som iklädde sig rollen som Milo.