Historien börjar bra. Det är kul och fräscht, men blir lite segt och mindre spännande under filmens gång. Efter ett tag börjar det kännas som ett utdraget skämt som upprepar sig. Ni som är familjära med regissören Ben Wheatley och "Kill list" från 2011 kommer inte att bli besvikna, "Sightseers" är lika våldsam och bisarr. Regin känns enkel och fri. Wheatley lyckas bra med att fånga det som känns typiskt brittiskt, det passivt aggressiva och obekväma, som båda huvudkaraktärerna besitter.

Humorn finns där, men bara i de absurda situationerna och reaktionerna, vilket i och för sig är roligt men någon lättsamhet känner man inte. Trots att det finns en medveten betoning på just lättsamheten och att brutala mord sker med en axelryckning lyckas man inte hela vägen med komedin. En eloge måste dock ges till Eileen Davies som spelar Tinas besvärliga och sköra mor. Hennes scener är höjdpunkter ur en komisk synvinkel. Däremot fångar Wheatley den misär man nog skulle uppleva under en husvagnssemester i gråa England, tonen är kall och naturalistisk. Att skådespelarinsatserna är subtila lyfter historien som skulle kunnat blivit för överdriven.

Skådespelarna övertygar mig med sitt underliggande vansinne men tyvärr vet jag inte riktigt vilken sida jag står på när galenskapen tar fart. Jag har inte hunnit känna så mycket för karaktärerna, inte ens som antihjältar vilket gör att jag är ganska likgiltig till vart historien leder. Å andra sidan var det en oförutsägbar resa vilket i min mening alltid är positivt, jag kände mig oförberedd på vad som skulle komma härnäst och regin övertygar därmed ytterligare med de oberäkneliga karaktärerna.

Trots att mycket är onekligen bra så blir det långdraget och varken tillräckligt kul eller tillräckligt läskigt. När man inte vet vilken genre man tittar på blir det poänglöst i det här fallet. Jag är som ni kanske märker slutligen förvirrad över vad det var Ben Wheatley ville säga. Jag tror att en idé som denna hade fungerat bättre som kortfilm.