Bland årets Oscar-noimineringar för bästa film finns ett svart får. Kategorin som bland annat innehåller stora Hollywoodhistorier om Howard Hughes och Ray Charles rymmer också en indierulle om en vinkännare och hans vän. En film utan hjältar, exceptionella män eller andra typiska drag hos en riktig Oscar-vinnare. Men med en stor dos mänsklighet och ett öga för de små detaljerna här i livet lyckas Sideways bli ett underbart litet epos i sig.

I huvudrollen som den något neurotiska vinexperten Miles ser vi Paul Giamatti. Hans vän sedan barndomen, Jack (Thomas Haden Church), ska gifta sig och de två har bestämt sig för att åka på en trevlig resa till Kaliforniens vindistrikt. För att kunna umgås och få lite kvalitetstid tillsammans med vin och golf. Tror Miles. Jack ser det mer som en sista möjlighet att få leva ett vilt ungkarlsliv. Det blir snabbt klart att han, trots Miles protester, inte har någon tanke på att vara trogen sin fästmö under denna resa. Miles själv är singel och bitter efter att ha blivit lämnad av sin fru och är inte intresserad av sin väns konstanta försök att fixa brudar till honom.

Sideways är en själslig roadmovie där de olika besöken på vingårdar, barer och restauranger ger oss en bra inblick i de två karaktärerna, samtidigt som de rannsakar sig själva. Trots Jacks vilda yta finns där även ett djup och man förstår att det finns en riktig vänskap och kärlek mellan Miles och Jack.

Handlingen är oförutsägbar och känns realistisk, likaså dialogen. Realism och naturalism i filmer kan vara problematiskt (och trist) men här fungerar det perfekt. Metaforen med olika viners karaktär som olika personlighetstyper hos människor är klar, men man låter även karaktärerna själva vara medvetna om den på ett skönt opretentiöst sätt. Det är ett lyckat drag; Sideways knyter aldrig en fin röd rosett kring sig själv trots indie/art-house-stämpeln.

När Virginia Madsens karaktär gör entré börjar även hjärtat bulta hos Miles. Vi får här se Paul Giamatti när han är som bäst. Nervös, ibland moraliskt förkastlig, men ändå äkta. Han ger Miles liv på ett underbart sätt. American Splendor var inget undantag - Giamatti är en stjärna. Skulle det finnas någon rättvisa i denna värld borde han bli nästa stora filmstjärna och hänga på väggar i pojk- och flickrum världen över!