Det ska sägas direkt att jag troligtvis är en av Sveriges minst spelkompatibla personer. Jag har aldrig gett spelandet en ärlig chans, det ska jag erkänna. Jag tillhör ett hopplöst släkte, som fastnar i en "Wrong Way"-skylt när jag kör bilspel, och som låter målvakten lämna målet och tokrusa över planen när jag spelar fotboll. Men som jag förstår så bygger hela världen i "Röjar-Ralf" på riktiga spel. Vissa av dem har kanske inte slagit på bred front i Sverige, men för den initierade spelaren så finns där nog igenkänning i massor.

Vår hjälte är långt ifrån en vanlig hjälte. Röjar-Ralf är nämligen skurk i det arkadspel som han levt och knegat i de senaste 30 åren. Hans roll i spelet (och livet) är att riva ett hus, så att hjälten Fixar Felix Junior kan reparera det. Detta ger att när spelet nu firar 30 år så är Ralf inte bjuden på festen, för ingen vill ju umgås med den jobbiga skurken. Ralf tar illa vid sig, så illa vid sig att han bestämmer sig för att göra något åt saken. Han ska lämna spelet, för att bli hjälte någonstans. Men i och med detta beslut så riskerar han att ödelägga hela spelvärldens konstruktion. Alla tevespel i arkaden är nämligen sammanlänkade genom en spelcentral (skarvdosan där el-kablarna till de olika spelen är kopplade) och där minglar de olika spelens karaktärer på kvällar och nätter, när spelarkaden är stängd och människorna sover. Där känner alla till vad som hände när en legendarisk karaktär lämnade sitt eget spel, en viss "Turbo"...

Men Ralf bryr sig inte om förmaningar och domedagsprofeter, han lämnar sitt eget spel och tar sig via spelcentralen till racingspelet Socker Kick, där allt (som namnet antyder) är konstruerat av socker. Där träffar han Vanilja von Sockertopp, en liten tjej som drömmer om att bli sitt spels bästa racerförare. Likt Ralf är Vanilja utstött och ensam. Deras möte blir starten på något nytt samt på ett sött och hisnande lekfullt äventyr.

Man måste absolut inte vara tevespelsmeriterad för att kunna uppskatta "Röjar-Ralf". Där finns en rak och effektiv hjältehistoria som alla kan ta till sig. Där finns förstås massor med nostalgi för den som spelat spelen vi möter i filmen, men där finns även en detaljrikedom i animationen och 3D:n som bör appellera till samtliga tittarkategorier. Dessutom har upphovsmännen meriter från teveserier som "Simpsons" och "Futurama", så här finns givetvis humor även för den äldre publiken. Sammanfattningsvis kan man säga att Disney fortsätter att göra lättsamma men välgjorda familjefilmer, i just den kategorin är "Röjar-Ralf" kanske den perfekta filmen.