Damon spelar en karriäristisk representant för ett energibolag, som försöker övertyga invånarna i en amerikansk landsbygdsort att den energidepå som deras samhälle sitter på (bokstavligen), är den ekonomiska räddning som de behöver. Och han älskar sitt jobb. Men räddningen som han erbjuder kommer till ett högt pris, och det priset är inte Damons karaktär lika road av att prata om.

Kanske var det fler än jag som såg den Oscarsnominerade dokumentären "Gasland" när den visades i SVT härom året. Den beskrev hur energibolag i USA, för att slippa vara beroende av utländsk naturgas, börjat producera gasen på hemmaplan. Det finns nämligen stora mängder naturgas i jordlagret - överallt - men den har tidigare varit svåråtkomlig, i alla fall i större skala. Men så är inte längre fallet. Problemet är bara att den metod som man börjat använda, som alltså kallas "fracking", skadar grundvattnet så allvarligt att det blir otjänligt, djur dör och människor måste börja köpa sitt dricksvatten. Det får mig att tänka på vårt svenska debacle med tätningsmedlet Rhoca-Gil och tunneln genom Hallandsåsen. På ett liknande sätt håller stora delar av USA:s landsbygd sakta men säkert på att förvandlas till stora områden utan rent vatten. Dokumentären gjorde stort intryck på mig, och det gör nu även spelfilmen. Det är absolut en historia som måste berättas om och om igen, inte minst eftersom metoden för utvinning sprider sig över världen, till Europa och till Sverige.

Gus Van Sant har lite av två parallella karriärer. Den ena är där han är auteur, regissör och manusförfattare, och då gör konstnärliga och egensinniga filmer, ofta väldigt kritikerrosade. Där står "Elephant" i en klass för sig. Sedan har han en minst lika lyckad karriär som bruksregissör, där han sällan skriver sina egna manus, men gör habila filmer i varierande genrer. Det mest lyckade exemplet där är kanske "Good Will Hunting", där just Matt Damon skrev manuset och spelade huvudrollen, då ihop med Ben Affleck. Damon och Afflecks filmgärningar har sedan separerats, men nu har Damon eventuellt funnit en ny parhäst i John Krasinski ("Jim" från amerikanska versionen av "The Office"). Tillsammans har de i alla fall skrivit "Promised Land", och spelar också två av huvudrollerna.

Matt Damon är i princip alltid bra. Här är han lite knubbig, väldigt oglamorös, men också totalt trovärdig som en man med en plan, en agenda, men också ett samvete. Tillsammans med sin parhäst, sevärda Frances McDormand ("Fargo", "Burn After Reading"), försöker han övertala ett litet samhälle att ge gasbolaget som han representerar rätten till resurserna på deras mark. Och deras motståndare, en miljökämpe som slåss för att hindra utvinningen, görs av John Krasinski. Krasinski känns dock i mina ögon som en lite för klen aktör för att axla den rollen, men jag vet att många uppskattade hans insatser i amerikanska "The Office", så kanske är det bara jag som tycker att han konsekvent spelar över, både där och här.

Riktigt roligt är det däremot att fotot i filmen är svenskt. Linus Sandgren - Måns Mårlind och Björn Steins skickliga fotograf från bland annat "Storm" och "Shelter" - levererar stämningsfulla bilder av amerikansk landsbygd, och fortsätter att hålla den svenska fanan i Hollywood högt. Roligt är också att en av filmmusikens riktigt stora, Danny Elfman, med klassiska teman som "The Simpsons" och "Batman", står för musiken.

"Promised Land" är en skön kontrast till den 3D- och superhjälteboom som Hollywood brottas med just nu. Den är någonting så unikt som en jordnära feel good-rulle om en pågående miljökris i en del av USA som sällan porträtteras på film. Förhoppningsvis når budskapet om undergång och katastrof ändå fram, för det är verkligt. Det behövs inga explosioner i 3D eller brinnande skyskrapor för att övertyga mig om det.