Polisorkestern från egyptiska Alexandria kommer till Israel för att spela på en högtidlig invigning. Men när de anländer till Ben Gurion-flygplatsen utanför Tel Aviv är ingen där för att möta dem. Efter några förvirrade telefonsamtal beslutar de sig för att försöka hitta till invigningen på egen hand. De tar en buss, men hamnar mitt ute i öknen, i en slumrande liten by. Där möter de דינה, som äger ett litet café. Hon erbjuder orkestermedlemmarna mat och en säng för natten.

Tawfiq, orkesterledaren, och Haled hamnar hemma hos Dina. Hon fattar tyckte för Tawfiq och övertalar honom att följa med på en nattlig tur till en falafelbar. Han är dock ett ganska svårflörtat objekt. Haled följer med några av killarna från byn till ett (rullskridsko)diskotek där han hjälper en av killarna, som är aningen socialt tafatt, att stöta på en tjej. En annan bandmedlem försöker nitiskt att få kontakt med yttervärlden, för att orkestern slutligen ska kunna komma vidare till invigningen som de ska spela på.

"Polisorkestern som kom bort" berättar många olika historier. Alla utspelar de sig under kväll i en liten by, någonstans ute i öknen. Lite komiskt, lite dramatiskt och väldigt vardagligt. Men berättandet och bildspråket gör dessa berättelser både intressanta och givande. De visar vad som kan hända bara genom att människor möts och pratar med varandra, människor som kommer från skilda kulturer och talar olika språk.

Den här filmen låter publiken tänka efter och få tid att suga in handlingen. Inga snabba klipp eller halsbrytande kameraåkningar. Här får alla en chans att hinna med - och det är något som verkligen behövs i dagens uppskruvade tempo. Så ta en paus från vardagens verklighet och fly in i biomörkret tillsammans med en egyptisk polisorkester. Du kommer inte att ångra dig.