Det är inte helt lätt för Bridget att passa in bland Mark Darcys snobbiga vänner och arbetskamrater då hon tenderar att alltid säga fel saker och är allmänt klumpig. Marks ena arbetskamrat är en vacker tjej med långa ben vilket gör att Bridget blir svartsjuk och nojig. Bridgets singelvänners råd gör henne inte mycket klokare. För att krångla till det ytterligare så dyker Daniel Cleaver upp igen. Tillsammans ska han och Bridget åka till Thailand och göra ett reseprogram.

Jodå, Bridget är sig lik. Hon är förvirrad, fumlig och osäker. Hon röker fortfarande, men nu mest i smyg eftersom Mark inte gillar det. Dagboken skriver hon i, fast vi får inte höra särskilt mycket av det. Skillnaden ligger i att istället för att vara en yr singeltjej så är hon nu en yr flickvän. Bridget har fått utvecklas till att tänka på annat än cigaretter och kalorier. Bridgets vänner har inte fått särskilt mycket plats och det är synd. Mark (Colin Firth) är precis lika butter och trist som tidigare så man undrar vad Bridget ser hos honom. Daniel (Hugh Grant) är raka motsatsen, han charmar och smörar men är även opålitlig.

Jag kan inte låta bli att känna lite hatkärlek till den här filmen. Ibland är skildringen av den ordinära Bridget skarp, men ibland blir jag nästan irriterad på hennes ständiga klumpighet och plutiga mun. Trots det känns det som om Renée Zellweger bär upp filmen, för jag skrattar gott åt hennes tolkning av Bridget flera gånger.

På spaning med Bridget Jones innehåller en större dos allvar än föregångaren men är som bäst när det är tramsigt och roligt. Storyn känns stundtals lite tunn men den har också några trevliga, oväntade vändningar. Den svenska titeln känns missvisande, jag förstår inte vad den syftar på då det inte förekommer särskilt mycket spanande.