Rickard (Jacob Eklund) och Agnes (Pernilla August) är det välbärgade paret som utåt sett har ett perfekt liv med två barn, vackert hus och allt materiellt man kan önska. Han har dock ett förhållande med sin kollegas och väns fru. Det ligger hela tiden en spänning under ytan och under en parmiddag faller maskerna och avundsjuka och intriger avslöjas.

I den andra familjen får vi möta muraren Anders (Magnus Krepper) som jobbar dygnet runt och försummar sin familj. Han tar ett mycket välbetalt svartjobb hos ett medelålders par. De vill att han ska mura igen alla fönster i deras förortsvilla. Paret är besvikna över en försvunnen dotter och vill i sin förnekelse inte längre delta i den yttre världen. Jobbet får till slut Anders att ändra fokus för vad som är viktigt i hans liv.

En stor konfrontation blir det när Anita (Ann Petrén) söker upp sin före detta man Olof (Peter Andersson) tre år efter skilsmässan. Han lämnade henne hastigt för en 25 år yngre kvinna och nu vill Anita ha svar. Till en början verkar Anita bara vara en sorgsen och bitter kvinna, men hon visar sig ha en oväntad styrka och beslutsamhet som inte lämnar Olof eller hans nya kvinna Petra (Sanna Krepper) oberörda.

Det är relativt mörka historier om svek, lögner och sorg men vi får också se möjligheter till försoning och ett ljus i slutet. Trots de svarta känslorna blir det ibland tragikomiskt och absurt, till exempel när vi får veta att paret som vill mura in sig i sin villa har 1 000 burkar med vita bönor i källaren som de har beräknat att de kan leva på i 7 år. En viss kritik mot välfärds Sverige kan ibland anas. Framför allt handlar filmen om upplösning och om att ta ansvar för sina livsval. "Om jag vänder mig om" är en påminnelse om att lyssna och se varandra innan det är för sent.

Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra med välarbetade repliker och ett övertygande spel där mimiken, suckar och blickar ibland säger mer än orden. Speciellt Ann Petrén övertygar och imponerar.