Filmen är baserad på Winifred Watsons roman som skildrar historien om Miss Guinevere Pettigrew, spelad av Oscarvinnaren Frances McDormand (Fargo, Almost Famous), som har tur i oturen.

På morgonen är Miss Pettigrew en guvernant utan arbete, hem, kläder och pengar för att senare på förmiddagen vara sällskapsdam åt den glamourösa och något förvirrande skådespelerskan och sångerskan Delysias Lafosses (Amy Adams). På kvällen får Pettigrew en make over, för att följa med Delysia till en exklusiv modevisning av underkläder. Där hamnar hon i en liten konversation med en känd modeskapare (som hon självklart inte känner till). Han blir smått förtjust i henne.

Det som sedan följer övergår Miss Pettigrews alla drömmar och fantasier. Under en dag förändras hela hennes liv och tiden Delysia och Pettigrew spenderar tillsammans, kommer att vara avgörande för att båda ska kunna få ett lycklig slut i sina respektive liv, precis när krig och kaos bryter ut.

Mycket händer på kort tid och fastän detta kan vara en bra i en film, så känns det inte så trovärdigt och riktigt just här. Emellanåt blir det till och med långtråkigt. Trots detta har Frances McDormand en bra närvaro och är övertygande i rollen som den någorlunda stränga men väldigt klarsyntiga Miss Pettigrew. Hon känns dock som en äldre version av den sympatiska Maria, barnflickan från filmen "Sound of music", även hon en guvernant som blir inkastad i en värld som övergår alla hennes drömmar och fantasier (och där alla klagar på hennes klädsel). Amy Adams, å andra sidan, känns lite störande. Det känns som om hon gör en sämre version av Nicole Kidmans roll som "Satin" i Moulin Rouge. Inte nog med att Amy Adams rollfigur påminner rent fysiskt om Satin, så är även Satin en smått förvirrad ung "skådespelerska/sångerska" som lever ett ganska trassligt kärleksliv.

Man kan se att detta är en påkostad produktion. Filmen har en trovärdig scenografi från slutet av 30-talet, med lysande fotografi och färgstarka kläder. Dessutom öppnas filmen med underhållande scener där vi får följa Miss Pettigrews otur under en blåsig dag, samtidigt som filmens texter blåses in och ut från duken, som de torkade höstlöven på trottoaren där hon går. Det i sig är otroligt snyggt gjort, men det känns som om att filmen kommer att blåsa bort lika snabbt som höstlöven från öppningsscenen.

"Miss Pettigrew lives for a day" är ett lätt underhållande tidsfördriv om hur kärleken kan se ut mellan samhällets olika klasser och att man kan leva lycklig om man bara vågar leva ut. Om än bara för en dag.