Peter Hedges regidebuterade med "Pieces of April", men har även skrivit manus till bland annat "Om en pojke" och "What's Eating Gilbert Grape". Hans senaste film kan beskrivas som en romantisk komedi för vuxna, med lite inspiration av Woody Allen.

Ensamstående Dan Burns skriver en frågespalt i en tidning där han ger föräldrar råd om barn och uppfostran. Tyvärr lyckas han inte alltid leva upp till sina egna ord. Det visar sig när han tillsammans med sina tre döttrar åker på en årlig släktträff till Rhode Island. I traktens bokhandel träffar han på charmiga Marie och, precis som för Kungen, säger det bara klick. En betuttad Dan skyndar hem för att berätta om sitt möte för familjen, men snacka om besvikelse när det visar sig att brorsan hunnit före. Det är upplagt för en helg bestående av pinsamma situationer, trånande blickar och välmenande familjemedlemmar som lägger nästan i blöt.

"Min brors flickvän" skildrar det sorglustiga i vardagliga situationer och som helhet är historien betydligt bättre än många genrefilmer. Men speciellt minnesvärt är det tyvärr inte. Hedges har valt att satsa på karaktärsbaserad humor istället för slapstick. En god tanke i sig, men problemet är att filmen inte bjuder på tillräckligt fasetterade karaktärer för att nå ända fram. Inte ens Juliette Binoche i rollen som Dans kärleksintresse övertygar.

Undantaget är Steve Carell, som än en gång visar varför han förtjänar en plats bland Hollywoods komikerelit. Efter succéer som "40 Year Old Virgin", "Little Miss Sunshine" och den amerikanska versionen av "The Office" vet vi att han behärskar såväl farsartad humor som nedtonande roller. I "Min brors flickvän" bjuder han på en tragikomisk tolkning av Dans motstridiga känslor. Samtidigt är Carell mannen som vanliga killar och familjefäder kan identifiera sig med. Efter det här kan jag nästan förlåta honom för snedsteget med "Evan Almighty".