Om man tittar på vad Ulf Malmros har gjort genom åren, själv minns jag teveserien "Rapport till Himlen" starkast, så märker man ganska snart att han är svag för en viss typ av karaktärer. Knasiga, excentriska typer, ofta med småstadsförankring, men framförallt med hjärtat på rätta stället. "Mammas pojkar" kombinerar allt det där i bröderna Oden och Thor (eller typ Lennart och Mats) som de egentligen heter, tvåäggstvillingar med heavy metal som livsuppgift och Gudadyrkan. Men lika mycket som det komiska dramat kretsar kring dessa missanpassade ungkarlar, så berättar det historien om deras mor, prästen i byn. Hon som inte riktigt kunnat släppa taget om sina vuxna, men på inget sätt självständiga, söner. Hon som skapat två jättebebisar, och som håller på att utplåna sig själv.

Ulf Malmros återvänder till sitt Värmland, och i persongalleriet syns som vanligt Kjell Bergkvist (dock i en mindre skruvad roll än vanligt), Tuva Novotny likaså, samt en typcastad Mia Skäringer (som fortsätter mata dräpande repliker). Bröderna Thor och Oden känns trovärdiga, tack vare fin komisk touch från både Björn Starrin, Johan Östling. Men framförallt gläds jag över Lotta Tejle, pojkarnas mamma. Det är uppfriskande att se henne lite mera frigjord i sitt uttryck. Hon har ju varit en mästare på att jobba med det minimala uttrycket, de osynliga känslorna. Här får hon svängrum att bli lite yvigare, lite kvinnligare, och det klarar hon precis lika bra.

Det är en osedvanligt lyckad ensemble vi får lära känna i "Mammas pojkar", det är också en historia som väger ganska lätt, men vad komedin anbelangar så sitter skratten precis där dom ska. Det är en njutning att följa Malmros hjältar genom livskriser av olika storlek, och det är uppfriskande att se nya sidor hos skådespelare som man redan gillar.

Musiken i filmen spelar en viktig roll för stämningen och komiken, jag läser mig till att den är signerad Mats Levén, en man med ett helt liv som hårdrockare bakom sig. Jag gissar att de finns fler upphovsmakare i filmteamet som konsumerar hårdrock, och att de finns ett stort mått självinsikt bakom denna lyckade komedi.