Det är svårt att inte imponeras av Woody Allen, som skriver och regisserar ofta högklassiga filmer i ett fantastiskt tempo.

Hans privatliv däremot är mindre hyllat, speciellt efter giftermålet med hans dåvarande flickväns adoptivdotter, Soon-Yi 1997. Då var Allen 62 år och Soon-Yi 27. Detta påverkade faktiskt min syn på hans senaste alster - "Magic in the moonlight" - eftersom huvudpersonerna är den charmanta Colin Firth som spelar Stanley och en av Hollywoods nya favorittjejer, Emma Stone, som spelar Sophie. Stone är 25 år. Firth är 53.

Men tji fick jag. Det här är inte en sliskgubbig film. Visserligen pratas det mycket om Sophies utseende och hennes skönhet, men Stanley som är en vetenskaplig och praktisk man, är redan förlovad med någon annan. En dam som han utgör en match made in heaven med, så för Stanley är Sophie inte intressant.

Däremot vill han avslöja henne. Det är nämligen så att Sophie påstår sig vara synsk och att hon kan tala med andar. Stanley är en framgångsrik trollkonstnär som uppträder i långa svarta lösmustacher och bländande kajal som sin alias Wei Ling Soo på scener runt om i Europa. Som hobby avslöjar han bedragare. Själv tror han nämligen på varken magi eller andlighet - de fem sinnena är allt som existerar i hans värld.

Stanley och Sophie blir sammanförda av Stanleys gamle vän (Simon McBurney) - tillika trollkonstnär - när denna ber Stanley om hjälp för att avslöja Sophie och hennes mor, som tar bra betalt för sina tjänster. De har blivit inkvarterade hos en förmögen familj på franska rivieran, där Sophie håller seanser för att få kontakt med den avlidne herren i huset. Den unga sonen i familjen är dessutom förälskad i Sophie och uppvaktar henne flitigt. Han vill inget annat än att gifta sig med henne, och naturligtvis är det ett frestande erbjudande för en fattig flicka.

Handlingen är förlagd till 1928 med tidstypiska bilar och kläder. Det ser bra ut, vilket gör filmen väldigt trevlig att titta på. Firth är duktig, Stone är okej. Jag förväntar mig lite mer av henne, men det kan finnas en anledning till att hon ibland känns fejk. Kan det vara så att det är Sophie som är fejk? Det är det Stanley ska avslöja.

Det är en småputtrig romantisk komedi som klarar sig bra i sin genre. Allen är även inne och snuddar på de stora frågorna om döden, livet och kärleken. Vad är äkta och vad påhitt, och består världen bara av logik och sådant vi kan förklara? Kanske vill han också berätta att kärleken är blind och att man inte alltid bestämmer vem man blir kär i. Som en passage till sitt eget liv.