Filmen börjar med en smäll. En dörr flyger upp och en kvinna, Kelly, rusar in på en offentlig toalett med en flicka, Joanne, i släptåg. De båda är nerblodade, och det är tydligt att de har blivit misshandlade. Kelly ber Joanne att stanna på toaletten medan hon ordnar mat och pengar. Därefter sätter de sig på tåget mot Brighton, där Kelly har en kompis som hon hoppas kan hjälpa dem.

Genom tillbakablickar får man uppfattningen att de båda befinner sig i en livsfarlig situation. Den prostituerade Kelly fick tidigare samma kväll i uppdrag av sin hallick Derek att ordna fram en ung flicka till en av hans mer viktiga kunder, gangsterbossen Duncan. Motvilligt går hon honom tillmötes och beger sig ut på Londons gator för att hitta en lämplig kandidat. Vid en tunnelbanestation hittar hon Joanne, som precis har rymt hemifrån. Hon erbjuds 100 pund för att följa med Kelly hem till Dereks kund.

Redan från första scen känns London to Brighton obehaglig och mycket verklighetsnära. När det blir tydligt vad filmen handlar om, ett barn som säljs som prostituerad, blir det än obehagligare. Det som sedan följer är en tät thriller, men samtidigt ett välgjort drama med starka personporträtt. Filmer är engelsk ut i fingerspetsarna, men på ett annat, trovärdigare sätt än de klassiska deckare och mordhistorier som vi kan se på tv. Närmaste referens blir snarare Mike Leigh och hans film Naked.