John Koestler (Nicolas Cage) är någon typ av astrofysiker på MIT. Han är sedan ett år tillbaka ensam med sin son efter att hans fru dött i en eldsvåda. Livet är stundtals väldigt svårt och han kämpar för att hålla sig kvar på banan. Han trodde väl att det värsta redan hade hänt i och med sin frus död, men tji fick han.

1959 invigdes en ny skola i Lexington, Massaschusetts. Som en rolig grej för både barn och vuxna bestämde sig skolan för att begrava en behållare fylld med teckningar av vad dåtidens barn trodde om framtiden. Alla utom Lucinda Embry vars bidrag istället var ett A4 fyllt med kryptiska siffror. Detta A4 ark hamnar 50 år senare i Koestlers händer och han finner en mening i de tillsynes slumpmässigt sammansatta siffrorna. Det visar sig att på listan av siffror finns alla stora katastrofer de senaste 50 åren representerade med datum, antal döda samt koordinater till platsen där katastrofen skedde. WTC-attacken till exempel.

För att göra en lång historia kort så håller världen på att gå under och det finns ingen återvändo. Den enda lösningen till människorasens överlevnad är att samarbeta med ett gäng utomjordingar. De är snälla nog att ta med sig en utvald skara av jordens barn till en ny planet där de helt enkelt kan börja om från början.

Jag vet inte vart ska jag börja. Det här är en bra action/thriller under första halvan av filmen. Det är fartfyllt, mystiskt och man har verkligen satsat på brutal action som är underhållande att se på. Sedan spårar den dock ur totalt. Det dyker upp viskande aliens som ser ut att höra hemma på den tyska syntscenen. Återigen står numerologi på menyn och utöver det ska ett budskap om klimathotet vävas in och slutet är en riktig syratripp.

Jag känner mig kluven. Nicolas Cage gör samma roll som alltid men det gör egentligen ingenting. Storyn är på idéstadiet och under halva filmen ganska smart och underhållande, men som sagt så spårar allt ur.

Jag gör tummen ner, men vill ni se den så se den på bio för att göra actionscenerna rättvisa.