För dig som inte sett filmen: Stormrik vetenskapsman bjuder in världens två ledande arkeologer inom dinosaurie-utgrävningar till sin hemliga nöjespark. På en ö mitt i Stilla havet ligger "Jurassic Park", en gigantisk djurpark. Med till ön bjuds även vetenskapsmannens två barnbarn. Tillsammans får de sig sitt livs äventyr när det visar sig att djuren som parken uppvisar är - dinosaurier! Utdöda sedan 65 miljoner år, ja, men nu återskapade genom modern teknik. Snart ska hela världen få skåda miraklet. Om bara den första visningen i parken fungerar som den ska... Så.

Jag minns när jag såg "Jurassic Park" på bio. Året var 1994. Ett magiskt år. Sverige grävde guld i USA med Tomas Brolin i spetsen, alla hade page-frisyr eftersom grungen peakade i Sverige. Själv var jag fjorton år gammal, och "Jurassic Park" var absolut den coolaste filmen jag någonsin sett. (Notera dock att den amerikanska premiären var 1993, det var alltså exakt 20 år sedan.)

Sedan dess har jag säkert sett om den ett tiotal gånger. Den tål det. Så gissa om jag blev lycklig när jag såg att den skulle få nytt liv - i 3D.

Det är logiskt att Spielberg och Universal väljer att göra den här "framtidsanpassningen" av filmen. För det öppnar upp äventyret för en helt ny generation av tittare. Dagens kids. Nu får de också uppleva en av filmhistoriens största bioupplevelser.

Det var ju någonting oerhört med dinosaurierna, då när vi såg dem för första gången. Men även utan effekterna så är det en väldigt välgjord film. Jag skulle vilja påstå att det är Steven Spielberg när han är som allra bäst.

Till att börja med så har vi en fanatisk historia, utifrån Michael Crichtons fantasieggande och vetenskapliga roman. Vi har också helt underbara skådespelare. Jag blir nostalgisk när jag återser Sam Neill, Laura Dern, Richard Attenborough och Jeff Goldblum. För första gången tycker jag till och med att Goldblums karaktär är rolig. Skådespelarprestationerna har stått sig väldigt bra över åren, det har även filmens humor, samt - kanske framförallt - filmens tempo. Antisekvenserna är precis lagom långa, rytmen och balansen mellan högt och lågt tempo är lika välkomponerad som John Williams filmmusik. Och vilken sagolik filmmusik det är! Det kan också vara den ultimata katastroffilmen. Det tropiska regnet, att de är på en isolerad ö, barnen, och det faktum att en fullvuxen Tyrannosaurus Rex springer lös! Det blir helt enkelt inte bättre än så. Sist men absolut inte minst - dinosaurierna ser fortfarande verkliga ut.

Så, hur står sig då 3D:n? Enligt mitt tycke har det bara gjorts tre riktigt lyckade 3D filmer hittills, det vill säga lyckade såtillvida att den extra dimensionen har gjort någonting för att höja filmens berättande. Det är "Avatar", "Prometheus" och "Life of Pi". I dessa fall har ju 3D:n skapats på plats, med två kameror som sett och registrerat allt. För att omvandla "Jurassic Park" till en 3D-film så har tekniker fått jobba med varenda frame i filmen, för att separera elementen, och skapa det där extra djupet. Ett ruskigt tidskrävande arbete, gissar jag. Har dom lyckats göra den fjärde lyckade 3D-filmen, utifrån mitt smala synsätt?

Jag håller er på halster, medvetet, men jag har ju redan avslöjat svaret i rubriken - JA, dom har lyckats!

Hade jag varit 14 år idag och gått på bio utan att veta att "Jurassic Park" är en 20 år gammal film så hade jag aldrig kunnat ana det. Hatten av för Spielberg och hans tekniker! Jag hoppas att det här blir den biosuccé som det förtjänar att bli.