En ung kvinna på den australiska landsbygden utsätts för brutalt och oprovocerat våld och mördas. Händelsen verkar helt ryckt ur sitt sammanhang men ska snart komma att flätas ihop med en rad andra figurer. I den lilla byn Jindabyne går livet sin gilla gång, alla känner alla och det mesta verkar andas idyll. Grabbgänget i byn beger sig årligen på fisketur utan fruar och barn, men vad ingen av dem vet är att fisketuren detta år ska få förödande konsekvenser för dem alla.

I floden hittar de liket av den unga kvinnan, men trots tydliga bevis på våld bestämmer de sig för att avsluta sina fiskedagar och först därefter larma polisen. Ett beslut som självklart inte ter sig så lyckat. Polisen gör ingen större affär av gruppens dumhet men invånarna i byn reagerar desto starkare. Helt plötsligt utbryter moralpanik och såväl äktenskap, jobb och vänner riskeras. Frågan är vad som är rätt och fel och vad som får en person att ta vissa beslut. Även gamla konflikter blossar upp och mycket måste konfronteras.

Handlingen i filmen är stundtals ganska rörig och den röda tråden har en tendens att försvinna titt som tätt. Men samtidigt så känns det inte som att det är det som är det väsentliga, istället ligger fokus på de mänskliga karaktärerna och deras tankar. Det tar ett tag att förstå sammanhanget i filmen, men successivt så växer de enskilda personligheterna fram och var och en måste handskas med dilemman och svåra känslor. Dramat med den döda kvinnan är ingen huvudhandling, mer än att det utlöser känslostormar, så filmen är mer ett drama än en thriller. Så även om den "spökhistoria" filmen utger sig för att vara uteblir, så är det här ett väldigt genomarbetat och gripande persondrama, något som faktiskt tilltalar ännu mer än spöken.