Tae-suk åker runt på sin motorcykel och sätter fast reklamlappar på folks dörrar. Sen återvänder han och bryter sig in hos dem som inte tagit bort lapparna och bosätter sig i deras hem i en dag innan han åker vidare. Men han tar aldrig någonting, han snyltar bara på andra människors hem och återgäldar alltid gästfriheten genom att tvätta eller laga klockor eller något annat som är trasigt.

Men en dag när han bryter sig in i ett hus är det inte så tomt som han tror. Kvinnan, Sun-hwa, som är hemma blir illa behandlad av sin svartsjuke man och Tae-suk kan inte slita sig från henne. De ser något hos varandra, hon lämnar sin man och blir hans medbrottsling på en annorlunda inbrottsturné. De lever tillsammans i främlingars hem och långsamt växer deras relation.

Järn 3:an är en ganska annorlunda film, jag har nog inte sett något liknande. Det är vacker och underbar historia som balanserar mellan dröm och verklighet och man vill inte att den ska ta slut. Tae-suk fotograferar sig själv i olika poser i hemmen, precis som om han bodde där, och lever sig på så sätt in i ägarnas liv. Huvudkaraktärerna pratar varken med varandra eller några andra, vilket bara förstärker sammanflätningen av dröm och verklighet. Det får en lite att undra om de någonsin egentligen träffar varandra.

Förutom att göra inbrott, spelar Tae-suk golf så ofta han kan. Den golfklubba som titeln syftar på är den som används minst i en dyr golfbag, man skulle kunna likna denna klubba med Tae-suk och Sun-hwa som båda två är mycket ensamma.

Regissören från Sydkorea som tidigare gjort bland annat Livets hjul och Samaritan Girl är tillbaka med en film som är både rå och poetisk på samma gång. Den är avskalad och enkel med ett fullkomligt fantastiskt skådespel. När man kommer ut ur biografen känns det som att man varit på besök i en annan värld, där dröm och verklighet går ihop, och man ler ett fånigt leende. Missa inte denna förtrollande film.