Anna (Charlotte Rampling) är en snygg, medelålders kvinna som nyligen genomgått en uppslitande skilsmässa och nu söker kärleken genom speed-dating. Hon möter en man och följer med honom hem, strax därefter hittas han mördad och polisens misstankar faller på hans knarkande och skuldtyngde son.

Men en kommissarie Bernie Reid (Gabriel Byrne) har bara ögon för den mystiska Anna som han sett i närheten av brottsplatsen. På ett närmast stalker-aktigt sätt tar han reda på vem hon är och följer efter henne tills de av "en händelse" möts på ett annat speed-datingevent och de fattar omedelbart tycke för varandra.

Sakta, sakta utvecklas kärlekshistorien mellan de två sargade själarna. Anna väntar troget vid telefonen och Bernie, som också har ett brustet hjärta, förtrollas av hennes gåtfullhet och får svårt att fokusera på mordutredningen.

Ödsliga och lite hotfulla omgivningsbilder från ett grått London varvas med lågmälda, dialogfattiga och nedtonade scener där Rampling allt som oftast blickar sorgset in i kameran.

Mordgåtan får inget större utrymme och thrillermomentet får stå tillbaka för utforskandet av kärleksdramat.

Resultatet blir som seg kola, långsamt och ganska ointressant att tugga.

Kanske beror det på att romanen till stora delar består av inre monolog, som den långfilmsdebuterande regissören Barnaby Southcombe valt att lösa visuellt istället för att använda sig utav voice-over. Det faller alltså en tung börda på Rampling och hon gör det med den äran, för hon är verkligen filmens stora behållning.