Iron man 2 (2010)

Action Äventyr Sci-Fi

Robert Downey Jr. är tillbaka som Iron Man. Denna gång ska han tampas med Mickey Rourke som har Sam Rockwell och USA:s framtida vapenförråd i skjortärmen.

Film har aldrig handlat om att berätta en historia. Om det har varit så hade en film som "Iron Man 2" aldrig blivit till. Varför skulle folk åka från hemmet för se en två timmar lång historia, när de kan sätta på tv-apparaten och se samma historia på 30 minuter med en pisspaus i mitten utan att behöva lämna hemmet? Nej, film handlar om något helt annat, vilket studiodirektörerna i Hollywood är väldigt medvetna om. Just därför existerar filmer som "Iron Man 2" och "Avatar".

Bland Marvels alla superhjältar känns Iron Man extra aktuell när vi idag lever i en tid där både vd:ar och filosofer agerar rockstjärnor, se bara på Steve Jobs och Slavoj Zizek. I filmens början flyger Tony Stark in på en scen, drar av sig Iron Man-dräkten, värmer upp publiken á la Jay Leno, innan han börjar promota sig själv och sin egna storhet. Denna Stark, en charmant tillika egocentriskt och sexistisk dandy, som inte bara är den geniala fysikern som "privatiserat världsfreden", han är också en symbol för individualism och kapitalism. Dessutom ser han sig själv som en frälsare, eftersom inga terrorister vågar attackera USA så länge han vakar över landet. Eller tills någon annan (iranier eller nordkoreaner, förmodligen) lyckas kopiera Starks högteknologiska kostym. Vilket så klart händer i denna film, men det är tack och lov inte någon terrorist, utan en vanlig hämndlysten ryss det handlar om.

När man ser Iron Man flyga omkring i luften, eller Tony Stark arbeta på kontoret (där det finns såna coola touch-screen-projektorer som gör att man kan ta på och kasta omkring de objekt som vanligtvis är inramade i en datorskärm), undrar man varför denna film inte är i 3-D. Pengarna fanns ju, titta bara på skådespelarensemblen som medverkar i denna film, och teknologin var också tillgänglig. Inte heller skulle Stans Lees och Jack Kirbys ande försvinna från filmen, den är självfallet redan som bortblåst. Det enda som finns kvar av den är några härligt fåniga repliker som Iron Man spottar ur sig innan han slår någon onding på skallen.

Men frånvaron av 3-D är inte något som besvärar. Dessutom lär vi få se Robert Downey Jr. flyga och skjuta mot publiken i "Iron Man 3-D". Men nu går vi tiden i förväg, tillbaka till tvåan. Jon Favreau är en öppen regissör, berättelsen om Iron Man bäddar för intressanta diskussioner eftersom superhjälten används mer som en atombomb än någon som likt Travis Bickle vill rensa upp New Yorks smutsiga gator. Och när det kommer upp politiska frågor i "Iron Man" duckar inte Favreau för dem, som många andra regissörer skulle gjort, men han gräver sig så klart inte till djupet i dem. Hur skulle en superhjältefilm som gjorde det se ut?

Publicerad 2010-04-28