Uppföljaren tar vid där den första filmen slutade; med att Sarah (Shauna MacDonald) stoppar en bil efter att precis ha kommit upp ur grottan. Sarah är täckt av hennes vänners blod men hon har inget minne av vad som hände där nere. Sheriff Vaines (Gavan O'Herlihy) bestämmer sig, i ett desperat försök att rädda Sarahs kompisar, för att tillsammans med en räddningsexpedition ge sig ned i grottan och med Sarahs hjälp få reda på vad som egentligen hände där nere.

Där den första filmen var klaustrofobisk och otäck är den andra filmen förutsägbar och bitvis larvig. Bortsett från den inledande chocken lyser skräcken med sin frånvaro. Det som gjorde den första filmen så bra var att den spelade på känslor samt att den hade de nödvändiga kontrasterna som lurar tittaren att slappna av och på så sätt gör skräckscenerna så mycket läskigare. "Instängd 2" går för mycket rakt på sak. Det är som om man klippt ihop de delar som utelämnades från den första filmen, det som gjorde den läskig, till en adrenalinfylld orgie i bloddränkta scener som ur en gore-film.

Den största källan till skräck är det okända, det som vi med hjälp av exempelvis grottans mörker tillåts föreställa oss leder till det blodbad som utspelas. "Instängd 2" går rakt i fällan genom att alldeles för snabbt ge skräcken ett ansikte som berövar oss ovissheten och som vi därmed tillåts vänja oss vid, vilket i sin tur leder till att skräcken till stor del förvänds i ofrivillig parodi.

Det talas redan om en tredje del, denna gång i 3D, och det går inte att förneka att det är upplagt för en sådan. Efter att än en gång ha bekräftat det antiklimax som en uppföljare ofta utgör får vi hoppas på en värdig avslutning på vad som har kapacitet att bli en modern skräckklassiker. Detta är dock inte att säga mycket då i princip alla skräckfilmer de senaste åren varit rent skräp. Jag välkomnar då Neil Marshall tillbaka till regissörsstolen för att avsluta det han påbörjade.