Todd Haynes, som tidigare gjort "Far From Heaven" (2002), är den senaste i raden av regissörer att ge sig på att göra film om Bob Dylan. Scorsese kom 2005 med "No Direction Home: Bob Dylan", som detaljerat tittar på Dylans evolution som musiker mellan åren 1961-1966. Den mest kända av Dylan-biografier måste däremot vara D.A Pennebakers; "Don't Look Back", den fantastiska dokumentären om englandsturnén 1965.

Dessa två filmer har, till skillnad från "I'm Not There", ett dokumentärt tillvägagångssätt som gör att vem som helst kan se dem och frälsas av denne man. "I'm Not There" vänder sig istället till er som redan har full koll på allt Dylan gjort och bryr sig inte alls om att förklara sig det minsta.

Filmen är uppdelad i episoder och saknar egentligen en övergripande handling. Vi får se personen, poeten, profeten, lagbrytaren, bluffen och stjärnan i Dylans karaktär. Bland andra så har Cate Blanchet, Christian Bale, Richard Gere och Heath Ledger alla varsin roll som honom och trots filmens obegriplighet så gör alla riktigt bra rollprestationer. De olika episoderna har egna små handlingar i sig, men det finns ingenting mer än att de handlar om en och samma man som binder ihop dem. Det här gör att man lätt tappar koncentrationen och intresset under de delar man saknar Dylan-täckning för. De olika små historierna är tyvärr inte intressanta nog för att klara sig på egen hand. Filmen är även lång, 2 timmar och 10 minuter, och det gör inte saken bättre.

Det här är som sagt en ganska obegriplig film, men den har även vissa kvalitéer. Musiken är till exempel, som sig bör i en film om Bob Dylan, helt fantastisk. Så är även likheten till honom, som speciellt Cate Blanchet och Christian Bale har lyckats få till. Cate är som en spegelbild av Dylan som han såg ut 1965 och hon och Bale har båda två lyckats pricka in hans egendomliga accent och tonfall. Det känns även lite olustigt att se Heath Ledger i en av sina sista roller, det är en stor skådespelare som lämnat oss alltför tidigt.

Jag skulle vilja ge den här filmen två betyg. Är det så att man levt med Bob Dylan ett tag och vet var man har honom så är detta en film att rekommendera, Todd Haynes har valt ett intressant sätt att ge denne mans olika sidor liv och det ska han ha beröm för. Men är du istället nyfiken på Dylan så gå hellre och hyr någon av de ovanstående dokumentärerna. Det är tyvärr så att för den breda massan är detta inte mycket till film och jag får nog säga att jag i det här fallet tillhör den.