Numer är det inte längre en fråga om huruvida man ska tro på att miljöförstöringarna är en reell fara eller om det är ett överdrivet hot. Inom forskarvärlden råder för ovanlighetens skull konsensus om att något måste göras - men vad - där går meningarna vitt isär.

Tidigare har vi kunnat se dokumentärserien "Planeten" i SVT, Al Gore fick en Oscar för "En obekväm sanning" och nu tar Leonardo DiCaprios film vid.

Tesen här är att Jorden, naturen och livet alltid kommer att överleva, det behöver vi inte oroa oss över. Det är människan och vår civilisation som vi behöver rädda - från oss själva. Det som ofta tidigare formulerats i frågor om hur vi ska rädda jorden från uppvärmning, försurade sjöar och ett utdöende djurliv presenteras här ur en vinkel som ligger betydligt närmare vår egen existens.

Det är ingen gullig feelgood dokumentärfilmande systerduon Leila Connors Peterson och Nadia Conners har gjort. Filmen varvar hisnande vackert miljöfoto med apokalyptiska visioner av smältande isar i Arktis och öknar som sprider ut sig. Allt medan ett hjärta dunkar ödesdigert som en tickande bomb. Till detta läggs intervjuer där författare, experter, vetenskapsmän som Stephen Hawking uttalar sig i tät följd, oftast direkt in i kameran, direkt till dig! Om tillståndet för människan och jorden, om vad det beror på och sedan försöker avsluta i ett hoppfullt läge. Det är starkt polariserat. Det här är den alternativa sidans syn på saken.

Det vore ju olyckligt, men kanske riskerar filmen uppfattas som överdriven skrämselpropaganda eftersom den inte bara pekar på miljöförstöringens våldsamma konsekvenser som slår tillbaka i form av stormar, översvämningar och bränder. Den lyfter också fram hur sjukdomar frodas under dessa kaotiska omständigheter och hur bakterier som varit utdöda kommer tillbaka och stortrivs i det varmare klimatet och även hur illa förberedda vi är på alla dessa typer av bieffekter.

Leonardo DiCaprio som producerat filmen intar en programledarroll och känns ibland något malplacé när han dyker upp i sina kakibyxor och hasplar ur sig några välregisserade klokheter. Men hans roll är klädsamt liten och erbjuder en nödvändig andpaus för betraktaren som övermannas av intryck.

Vad det handlar om är alltså att skapa en hållbar utveckling - i tid. För det är bråttom. Och bråttom, det är ju ett begrepp som vi moderna människor är väl bekanta med. Om du inte har tid att se hela filmen någon gång så kan du i alla fall kolla in trailern - det kanske räcker.