Hugo Cabret (2011)

Äventyr Drama Familjefilm

Martin Scorsese gör sin första barnfilm, baserad på den prisbelönta boken "En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret". Det är en vacker men spretig saga som utspelas i Paris på trettiotalet.

Det här är en väldigt konstig film och den första timmen försöker jag bara desperat förstå vad det är som händer och vad jag förväntas fokusera på och/eller bry mig om. Senare inser jag att filmen helt enkelt är dålig och allt blir lite enklare.

Vi får möta Hugo som jobbar på en stor tågstation. Han lever och verkar bakom väggarna, inne i en märklig värld av gångar, trappor och labyrinter där han springer omkring och drar upp stationens alla klockor. Det är Paris, det är 30-tal och allt är överlag skitsnyggt och hyfsat Jeunet-aktigt (förutom att det känns lite väl Data ibland). Hursomhelst är det synd om Hugo: han är föräldralös och blir hela tiden jagad av Sacha Baron Cohen som är stationsföreståndare och har en jättefin blå uniform men som inte är det minsta rolig (jag är dock inte helt säker på om han förväntas vara rolig; det är mycket som är oklart i den här soppan).

Hugo har en gammal mekanisk robot som hans pappa hittade innan han dog. Han försöker laga den men saknar en viktig bit: en hjärtformad nyckel. Inga problem:

Den dyker genast upp i ett snöre kring halsen på Isabelle (Chloë Grace Moretz, världens coolaste femtonåring?). Det är så det fungerar i den här filmen - saker bara händer. Hursomhelst får de roboten att fungera och den ger dem en ledtråd som leder fram till insikten att Isabelles farbror är en legendarisk filmpionjär, vilket gör alla väldigt glada.

Det här tar över två timmar för Scorsese att berätta och det är varken roligt, medryckande eller spännande. Jag förstår bara inte varför de har gjort den här filmen.

Publicerad 2012-03-15