Egentligen känns den här historien för otrolig för att man ska kunna tro på den. En ung tjej, Sandra, misshandlar sin pojkvän och tvingas flytta till en mindre stad och göra samhällstjänst. Okej, så långt kan jag köpa det. Hon flyttar in i ett hus som är under total renovering och börjar umgås med husets enda kvarvarande hyresgäst, Lilly, en gammal dam. Dessutom intresserar hon sig för en ung snickare som arbetar med huset. Skulle detta hända i verkligheten? Jag är lite tveksam.

Till en början är Sandra avståndstagande, men snart hjälper hon Lilly med lite av varje i hemmet och fram växer en annorlunda vänskap. Förutom att de kommer från skilda generationer så har de också totalt olika bakgrunder. Men någonstans under sina många och djupa samtal om livet finner de nåt gemensamt.

Lilly blir det stöd som Sandra behöver på väg tillbaka och Sandra blir kanske den enda som behandlar Lilly med respekt men samtidigt provocerar hon henne. Under den varma junimånaden kommer hemligheter fram i ljuset. Båda har svikits av män de älskat. Detta ställer lite problem när polske snickaren Marek visar intresse tillbaka.

Regissören Henry Meyer, som tidigare gjort Ellinors bröllop, låter historien utvecklas långsamt och ofta tenderar den att bli lite väl långsam. Men samtidigt gnistrar den gång på gång till och blir då både vacker och intensiv, tack vare Tuva Novotny och Ghita Nørby. De ger sina karaktärer djup och äkthet. Deras samtal driver filmen framåt. Men ibland känns de nästan som de är lite för stora för själva historien, som inte alltid håller.

Jag är tveksam till den här filmen, Meyer lyckas bara halv. När det är bra är det riktigt bra, men annars är det tyvärr ganska tråkigt. Samtidigt tycker jag verkligen att man ska gå och se den. Samspelet mellan Novotny och Nørby är fullkomligt lysande, och Tuva visar återigen vilken stor skådespelerska hon är. Se den för deras skådespel.