"Taken"-regissören Pierre Morells nya rulle "From Paris with love" är en bröllopstårta av action. Jag menar dock inte extra festlig, utan att det finns en känsla av kaka på kaka. Pistolmynningen är fortfarande varm när det är dags för knytnävarna att agera, och vice versa.

Filmen utspelar sig i Paris och handlar om James Reece (Jonathan Rhys Meyers) som arbetar som personlig assistent åt USA:s ambassadör i Frankrike, men drömmer om att bli agent för CIA. Plötsligt får han chansen att visa vad han går för när han blir tilldelad ett uppdrag och en något kontroversiell partner, Charlie Wax (John Travolta).

Innan de kan påbörja sitt uppdrag måste Reece få ut Wax från tullpolisen då denna vägrar gå in i landet utan sitt förråd av energidryck. Detta kan verka vara en petitess men Wax är orubblig och Reece får lära sig att trots Waxs något tvivelaktiga metoder så är han en bra agent som vet vad han gör. Men är uppdraget vad det verkar vara?

Bärandes på en kinesisk vas fylld av kokain dras Reece med på ett våldsamt dygn innehållandes slagsmål, droger och prostitution. Det ställer till problem när Reeces älskade flickvän Caroline (Kasia Smutniak) börjar ifrågasätta vad som händer, samtidigt som antalet döda kroppar ökar.

Som så ofta sker i actionfilmer får historien stiga åt sidan. Logiska luckor och osannolika sammanträffanden får man liksom köpa för att hitta njutning i filmen. Vissa av actionscenerna är snygga, om än något utstuderade, men de är ackompanjerad av riktigt dålig musik som gör att filmen får en cheesig känsla. Musikvalet går hand i hand med utseendet på Travoltas karaktär.

Och jag förstår inte varför Travolta gång på gång försöker köra sin karriär i botten genom att välja onyanserade roller, för detta är långt ifrån den han gjorde i "Pulp Fiction" (Q. Tarantino, 1994). Hans agent måste vara den sämsta i Hollywood.

Trots allt är "From Paris with love" ändå en ganska rolig film med helt okej skådespeleri och manusförfattaren Luc Besson, som även har producerat filmen, har fått till en del oanade vändningar som ger filmen mervärde. Det är lättsam underhållning som funkar om man är på rätt humör. Därför blir det en något avbruten tumme upp.

Om inte annat så är det mer okej än vad jag trodde att se Travolta som en hårdnackad buse med rakad skalle, stora silverkedjor och en långt-ifrån-pk-attityd. Dessutom bjuder han krystat på en numera klassisk replik från just "Pulp Fiction". Gissa vilken?