Förfalskargruppen hotas och misshandlas, men får ändå mat och sängar, till skillnad från sina olyckliga medfångar, som plågas och svälts till döds.

Filmen bygger på verkliga händelser. Nazisternas "Operation Bernard" var att handplocka fångar som skulle framställa, inte bara falska sedlar, utan även pass, id-handlingar för Gestapos räkning. I lägret Sachsenhausen tillverkades 134 miljoner pund sterling, vilket var fyra gånger mer än Storbritanniens valutareserv. När de allierade gjorde intåg i landet, försökte nazisterna gömma sedelpressar och verktyg i de österrikiska alperna. Miljontals pundsedlar och dokument dumpades i sjön Toplitz och hittades av dykare 1959.

Falskmyntarna skildrar det helvetiska livet i koncentrationslägren, där fångarna inte bara används som fri arbetskraft, utan också är objekt för lägerkommendanternas gränslösa, sadistiska lusta. Vetskapen om att verkligheten, med all sannolikhet överträffar dikten, gör att vissa scener gränsar till det outhärdliga. Filmens egentliga syfte är inte att skildra våldet, utan att visa fångarnas konflikter med sina samveten och i sina inbördes relationer. Några vill sabotera arbetet av ideella skäl, andra gör vad som helst för att överleva.

Två överlevande fångar från verkstaden för falskmynteriet, Adolf Burger och Isaak Plappler, två herrar i 90-årsåldern, besökte filminspelningen. Filmen bygger på Burger memoarer och gestaltas av skådespelaren August Diehl. Burger reser fortfarande i skolor och berättar för unga om vad som hände under de mörka krigsåren. "Sally" spelas utmärkt av Karl Markovics.

Rollsättning är utmärkt. Skådespelarna är trovärdiga både som typer och aktörer. Scenografin är välgjord, realistisk. Liksom fotot och regin väjer den inte för att lyfta fram förnedringen och lidandet. Det finns egentligen inga hjältar, bara människor som försöker uthärda, en dag i taget. De visar medkänsla när de orkar, men även själviskhet när de pressas till det yttersta.

Det är en fascinerande och lågmäld film om moraliska val under fasansfulla förhållanden. Huvudpersonen, mästerförfalskaren och antihjälten "Sally", som i verkligheten hette Smolianoff, överlevde kriget, efterlystes, men försvann till Argentina där han dog på 1960-talet. Sina sista år lär han ha försörjt sig på att bedöma gamla mästerverk inom målarkonsten.

Falskmyntarna är uttagen som Österrikes Oscarsbidrag i kategorin Bästa utländska film 2007. Det är en spännande och intressant film. Trots sin svärta och plågsamma handling har den ett delvis lyckligt slut.