Under en föreställning väljer Iréne ut en man som heter Dries, som bär karnevalsfigurer på parader. Han kommer tillbaka nästa gång och anmäler sig frivilligt. De börjar umgås, har kul ihop och attraheras av varandra.

Den smutsiga affären syftar alltså både på Irènes pjäs och på hennes relation med Drie. Utanför scenen är hon tystlåten och återhållen, men på scenen bakom sin mask är hon modig, där har hon makten och hon får uppskattning. När Drie kommer in i hennes liv bryts alla rutiner som hon hållit stenhårt på och hon börjar i stället anamma vissa drag hos sin scenkaraktär. Han sätter lite fart på hennes liv på både gott och ont.

Irène och Drie lever som i någon slags dröm, för varje dag, för varandra och utan ansvar. Men någonstans väntar en man och ett barn anar man av telefonkonversationer. Irènes dåliga samvete växer. Det är meningen att den här filmen ska vara lite smårolig mitt i all ensamhet, men det enda underhållande är hennes karaktär i föreställningen. Den här filmen utger sig för att handla om sex, brott och ensamhet, men lyckas aldrig riktigt skildra det.

Jag vet inte hur många gånger jag kollade på klockan under filmen och bara önskade att den skulle ta slut. Skådespelet blir aldrig mer än okej. Smutsiga affärer var tråkig och hade något töntigt och överdrivet både över historien och karaktärerna. Men det värsta var att den egentligen inte sa något intressant om ämnet den skulle behandla och aldrig berörde.

Karaktären Irène är för övrigt löst baserad Yolande Moreau som skrivit manus, regisserat och även spelar med i filmen.